38. Strontium (Sr)

37. Rubidium (Rb) <— 38. Strontium (Sr) —> 39. Yttrium (Y)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Strontium
https://en.wikipedia.org/wiki/Strontium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 87,62 u
Utseende: Silvervit

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 2.64 g/cm³
Densitet (vid smältpunkten): 2.375 g/cm³
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 1 050 K (769 °C)
Kokpunkt:1 655 K (1 384 °C)
Molvolym: 33,94
Smältvärme: 8,3 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 144 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 26.4 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 219 pm
Kovalent radie: 192 pm
van der Waalsradie: 249 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Kr] 5s²
e⁻ per skal: 2,8,18,8,2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: +1, +2
Oxider (basicitet): SrO (stark bas)
Elektronegativitet (Paulingskalan): 0,95

Diverse

Kristallstruktur: Kubisk ytcentrerad
Termisk expansion: 22.5 µm/(m⋅K) (at 25 °C)
Värmeledningsförmåga: 35.4 W/(m⋅K)
Elektrisk konduktivitet: 7,62·10⁶ A/(V × m)
Elektrisk resistivitet:
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: −92.0×10⁻⁶ cm³/mol (298 K)
Youngs modul: 15.7 GPa
Skjuvmodul: 6.03 GPa
Poissons konstant: 0.28
Mohs hårdhet: 1,5

Identifikation

CAS-nummer: 7440-24-6

Historia

Namnursprung: Efter mineralet strontianit, vilket själv är döpt efter Strontian, Skottland
Upptäckt : William Cruickshank (1787)
Första isolation: Humphry Davy (1808)

Isotoper

Iso­top	Förekomst	Halveringstid (t1/2)	Sönderfall	Sönderfallsprodukt
82Sr	{syn}	25.36 d	ε	82Rb
83Sr	{syn}	1.35 d	ε β+ γ	83Rb 83Rb
84Sr	0.56%	Stabil
85Sr	{syn}	64.84 d	ε γ	85Rb
86Sr	9.86%	Stabil
87Sr	7.00%	Stabil
88Sr	82.58%	Stabil
89Sr	{syn}	50.52 d	ε β−	89Rb 89Y
90Sr	Spår	28.90 y	β−	90Y

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_strontium

---

Strontium

Strontium är ett grundämne som är del av gruppen alkaliska jordartsmetaller och har atomnummer 38 och kemiskt tecken Sr. I ren form är den en mjuk och silvervit metall. Strontium är kraftigt kemiskt reaktivt och måste förvaras skyddat från luft och vatten, i till exempel fotogen. Isotopen strontium-90 förekommer i radioaktivt nedfall efter atombomber och i utbränt kärnbränsle, och har en halveringstid på 28 år. ⁹⁰Sr är farlig då strontium på grund av sin kemiska likhet med kalcium lagras i skelettet.

Användning

Ett av de största användningsområdena för strontium är i glaset på katodstrålerör, eftersom röntgenstrålning kan bildas i bildröret. För att strålningen inte skall träffa den som tittar används strontium i glaset för att blockera röntgenstrålningen. Andra exempel på användningsområden för strontium är:

• Vid produktion av permanentmagneter gjorda av järnoxid.
• Strontium-titanoxid (SrTiO₃) har ungefär samma brytningsindex som diamant och säljs därför som diamantimitation men är däremot mycket mjukare än diamant (6 i hårdhet på Mohs hårdhetsskala jämfört med diamants 10).
• Strontium används i fyrverkerier för lila färg och inom pyroteknik för att få röd lågfärg.
• Strontiumklorid (SrCl₂) används i en del tandkrämer för känsliga tänder.

Förekomst och framställning

Strontium är ganska vanligt i jordskorpan, där det är det 15:e vanligaste grundämnet. Strontium finns dock aldrig som metall på jorden, men i salter som till exempel strontiumsulfat (SrSO₄) och strontiumkarbonat (SrCO₃). Man framställer strontium genom smältelektrolys av strontiumklorid (SrCl₂):

Vid anoden: 2Cl^– → Cl₂ + 2 e^–

Vid katoden: Sr²⁺ + 2 e^– → Sr

Historia

Namnet strontium kommer från den skotska byn Strontian, eftersom metallen upptäckts i malm från blygruvorna där. Redan 1790 upptäckte fysikerna Adair Crawford och William Cruickshank att malm från Strontian hade ovanliga egenskaper. Fysikern och mineralsamlaren Friedrich Gabriel Sulzer analyserade mineralet från Strontian tillsammans med Johann Friedrich Blumenbach och kallade det för strontianit. Metallen renframställdes 1808 av Humphry Davy genom elektrolys av en blandning av strontiumklorid och kvicksilver(II)oxid. Hope ändrade namnet till strontium.

Biologisk roll

Den stora kemiska likheten med kalcium gör att strontium förekommer parallellt med kalcium i flertalet biologiska sammanhang. Då strontiums förekomst är lägre blir halterna dock motsvarande låga. I skelettet är omkring 0,25 % av kalciumet ersatt med strontium. Om födan kommer från platser med högre halt av strontium i jorden blir andelen större, utan att detta har några påtagliga hälsoeffekter. Flertalet strontiumföreningar är, i likhet med kalciums, ogiftiga.

H-fraser	H260, H315
P-fraser	P223, P231 + P232, P370 + P378, P422