74. Wolfram (W)

73. Tantal (Ta) <— 74. Wolfram (W) —> 75. Rhenium (Re)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Volfram
https://en.wikipedia.org/wiki/Tungsten

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 183,84 u
Utseende: Grå-vit glänsande

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 19.3 g/cm³
Densitet (vid smältpunkten): 17.6 g/cm³
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 3 695 K (3 422 °C)
Kokpunkt: 5 828 K (5555 °C)
Molvolym: 9,47 × 10^-6 m³/mol
Värmevärde:
Smältvärme: 35,4 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 824 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 24.27 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 135 (193) pm
Kovalent radie: 146 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Xe] 4f¹⁴ 5d⁴ 6s²
e⁻ per skal: 2, 8, 18, 32, 12, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: −4, −2, −1, 0, +1, +2, +3, +4, +5, +6
Oxider (basicitet): Mild syra
Elektronegativitet (Paulingskalan): 2.36

Diverse

Kristallstruktur: kubisk rymdcentrerad packning
Ljudhastighet: 5174 m/s
Termisk expansion: 4.5 µm/(m⋅K) (at 25 °C)
Värmeledningsförmåga: 173 W/(m⋅K)
Elektrisk konduktivitet: 18,9 × 10⁶ A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: 52.8 nΩ⋅m (at 20 °C)
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: +59.0×10⁻⁶ cm³/mol (298 K)
Youngs modul: 411 GPa
Skjuvmodul: 161 GP
Bulks modul: 310 GPa
Poissons konstant: 0.28
Mohs hårdhet: 7,5
Vickers hårdhet: 3430–4600 MPa
Brinells hårdhet: 2000–4000 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7440-33-7

Historia

Namnursprung: W”: from Wolfram, originally from Middle High German wolf-rahm ’wolf’s foam’ describing the mineral wolframite
Upptäckt och första isolation: Juan José Elhuyar and Fausto Elhuyar (1783)

Isotoper

Isotop	Förekost	Halveringstid (t_1/2)	Sönderfall	Sönderfallsprodukt
¹⁸⁰W	0.12%	1.8×10¹⁸ y	α	¹⁷⁶Hf
¹⁸¹W	{syn}	121.2 d	ε	¹⁸¹Ta
¹⁸²W	26.50%	Stabil
¹⁸³W	14.31%	Stabil
¹⁸⁴W	30.64%	Stabil
¹⁸⁵W	{syn}	75.1 d	β⁻	¹⁸⁵Re
¹⁸⁶W	28.43%	Stabil

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_tungsten

Wolfram

Volfram är ett metalliskt grundämne som upptäcktes 1783 av Carl Wilhelm Scheele. Volfram har den högsta smältpunkten av alla metaller och används därför bland annat i glödlampor.

Historik och namn

Metallen volfram upptäcktes 1783 av de spanska bröderna J.J. och Don F. de Elhuyar, när de lyckades reducera och få fram en oren metall. Två år tidigare hade Carl Wilhelm Scheele varit det nya grundämnet på spåren när han påvisat den dittills okända ”tungstenssyran”. Scheele var den som offentliggjorde spanjorernas slutliga upptäckt och den som med viss orätt kom att bli förknippad med upptäckten. Mineralet scheelit, där ”tungstenssyran” ingick, var redan känt och hade 1751 fått namnet tungsten på grund av sin höga densitet.

Tidigare hade ett annat mineral i tysk bergshantering kallats Wolfram (”vargfradga”), och ”volfram” var det namn bröderna de Elhuyar gav sitt nya grundämne. Scheeles tungsten blev också en spridd benämning, men numera syftar tungsten i svenska språket enbart på scheelit. På engelska kallas grundämnet dock fortfarande tungsten, och motsvarande ord finns på bland annat franska, portugisiska, italienska, turkiska och hebreiska. Symbolen W och det nutida svenska namnet volfram kommer från tyska ”Wolf Rahm”. Det tyska namnet syftar på det ”varglika” sätt på vilket grundämnet reagerade med smält tenn.

Egenskaper

Volframs mest kännetecknande egenskap är dess höga smältpunkt, 3 695 Kelvin, den högsta bland alla metaller och näst högst bland alla grundämnen. Kokpunkten är 5 828 Kelvin, vilket är högst av alla grundämnen. Volfram har också en anmärkningsvärt hög dragstyrka, ungefär 2 000–3 500 MPa vid 25 °C.

Volfram är den enda metallen från den tredje övergångsmetallserien som förekommer i biomolekyler. Volfram är också det tyngsta kända ämnet som används av levande organismer.

Användning

Volfram används främst vid metallbearbetning och gruvdrift samt till byggnadsmaskiner. Oftast används då väldigt hårda volframkarbider som WC och W₂C. Det näst största användningsområdet är i lampor och andra elektriska tillämpningar. Eftersom volfram tål mycket höga temperaturer används det i glödtrådar till glödlampor men även i elektroder för TIG-svetsning. Kalcium- och magnesiumvolframater kan också användas i lysrör. Wolframlampor används flitigt i spektrofotometer, då det är en utmärkt källa till kontinuerligt synlig och infraröd strålning, med användbar strålning i våglängderna 320–2 500 nm. Ferrovolfram används ofta till legering och man använder det till stålverktyg och snabbstål.

Förekomst

Volfram är ett mycket sällsynt grundämne. Halten av ämnet i jordskorpan är endast cirka 1 g/ton. Ämnet förekommer också endast i låga koncentrationer i jordens hydro- och biosfärer. Halten i havsvatten är endast cirka 0,1 mg/ton.

Ungefär hälften av världens volframtillgångar finns i Kina. Också Ryssland, USA, Kanada, Sydkorea och Bolivia har betydande tillgångar. Scheelit har i Sverige brutits bland annat i gruvan i Yxsjöberg.

Volfram förekommer inte i ren form i naturen. Den främsta gruppen av volframföreningar är volframaterna. Förutom volframaterna känner man även till några sulfider, ett silikat och en oxyklorid, men dessa är väldigt sällsynta. De ekonomiskt mest viktiga volframmineralen är scheelit och volframit.

H-fraser	H315, H319
P-fraser	P264, P280

Periodic Table Videos
http://www.periodicvideos.com/