Archives for 2000

69. Tulium (Tm) <— 70. Ytterbium (Yb) —> 71. Lutetium (Lu)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Lutetium
https://en.wikipedia.org/wiki/Lutetium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 173,04 u
Utseende: Silvervit

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 6.90 g/cm³
Densitet (vid smältpunkten): 6.21 g/cm³
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 1 097 K (824 °C)
Kokpunkt: 1 467 K (1 194 °C)
Molvolym: 24,84 × 10^-6 m³/mol
Smältvärme: 7,66 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 128,9 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 26.74 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 175 (222) pm
Kovalent radie: 187±8 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Xe] 4f¹⁴ 6s²
e⁻ per skal: 2, 8, 18, 32, 8, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: 0, +1, +2, +3
Oxider (basicitet): Svag bas
Elektronegativitet (Paulingskalan): 1,1

Diverse

Kristallstruktur: face-centered cubic (fcc)
Ljudhastighet: 1590 m/s (at 20 °C)
Termisk expansion: β, poly: 26.3 µm/(m⋅K) (r.t.)
Värmeledningsförmåga: 38.5 W/(m⋅K)
Elektrisk konduktivitet: 3,51·10⁶ A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: β, poly: 0.250 µΩ⋅m (at r.t.)
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: +249.0×10⁻⁶ cm³/mol (2928 K)
Youngs modul: β form: 23.9 GPa
Skjuvmodul: β form: 9.9 GPa
Bulks modul: β form: 30.5 GPa
Poissons konstant: β form: 0.207
Vickers hårdhet: 205–250 MPa
Brinells hårdhet: 340–440 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7440-64-4

Historia

Namnursprung: Efter Ytterby (Sweden), where it was mined
Upptäckt: Jean Charles Galissard de Marignac (1878)
Första isolation: Carl Auer von Welsbach (1906)

Isotoper

Iso­top	Förekomst	Halveringstid (t1/2)	Sönderfall	Pro­dukt
166Yb	{syn}	56.7 h	ε	166Tm
168Yb	0.126%	Stabil
169Yb	{syn}	32.026 d	ε	169Tm
170Yb	3.023%	Stabil
171Yb	14.216%	Stabil
172Yb	21.754%	Stabil
173Yb	16.098%	Stabil
174Yb	31.896%	Stabil
175Yb	{syn}	4.185 d	β−	175Lu
176Yb	12.887%	Stabil
177Yb	syn	1.911 h	β−	177Lu

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_ytterbium

---

Ytterbium

Ytterbium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna. Det har fått sitt namn efter Ytterby gruva i Stockholms skärgård. Ämnet upptäcktes 1878 av schweizaren Jean Charles Galissard de Marignac. Det är även landskapsämne.

Egenskaper

Rent ytterbium är en grå, mjuk metall, som ej angrips av luft men reagerar långsamt med vatten. Den har smältpunkt 824 °C och kokpunkt 1 194 °C samt täthet 6,57 g/cm³.

Förekomst

Ytterbium förekommer mycket sparsamt i jordskorpan, oftast tillsammans med yttrium. Naturligt förekommer sju isotoper varav Yb-174 är den vanligaste (31,82 %).

H-fraser	H261
P-fraser	P231 + P232, P422

68. Erbium (Er) <— 69. Tulium (Tm) —> 70. Ytterbium (Yb)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Tulium
https://en.wikipedia.org/wiki/Thulium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 168,93421 u
Utseende: Silvervit

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 9.32 g/cm³
Densitet (vid smältpunkten): 8.56 g/cm³
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 1 818 K (1 545 °C)
Kokpunkt: 2 003 K (1 730 °C
Molvolym: 19,1 × 10^-6 m³/mol
Smältvärme: 16,84 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 191 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 27.03 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 174,6 (222) pm
Kovalent radie: 190±10 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Xe] 4f¹³ 6s²
e⁻ per skal: 2, 8, 18, 31, 8, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: 0, +2, +3
Oxider (basicitet): Svag bas
Elektronegativitet (Paulingskalan): 1,25

Diverse

Kristallstruktur: Hexagonal
Termisk expansion: poly: 13.3 µm/(m⋅K) (at r.t.)
Värmeledningsförmåga: 16.9 W/(m⋅K)
Elektrisk konduktivitet: 1,5 10⁶ A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: poly: 676 nΩ⋅m (at r.t.)
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: +25500×10⁻⁶ cm³/mol (291 K)
Youngs modul: 74.0 GPa
Skjuvmodul: 30.5 GPa
Bulks modul: 44.5 GPa
Poissons konstant: 0.213
Vickers hårdhet: 470–650 MPa
Brinells hårdhet: 470–900 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7440-30-4

Historia

Namnursprung: Efter Thule, a mythical region in Scandinavia
Upptäckt och första isolation: Per Teodor Cleve (1879)

Isotoper

Iso­top	Förekomst	Halveringstid (t1/2)	Sönderfall	Sönderfallsprodukt
167Tm	{syn}	9.25 d	ε	167Er
168Tm	{syn}	93.1 d	ε	168Er
169Tm	100%	Stabil
170Tm	{syn}	128.6 d	β−	170Yb
171Tm	{syn}	1.92 y	β−	171Yb

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_thulium

---

Tulium

Tulium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna.

Egenskaper

Rent tulium är en silvervit, smidbar, i luft beständig metall, som lätt kan skäras med kniv.

Förekomst

Grundämnet upptäcktes 1879 av Per Teodor Cleve i Ytterby gruva i Stockholms skärgård och är uppkallat efter Thule, som är den latinska benämningen på Norden. Det förekommer endast mycket sparsamt i jordskorpan och den viktigaste råvarukällan är monazitsand.

H-fraser	H261
P-fraser	P231 + P232, P422

67. Holmium (Ho) <— 68. Erbium (Er) —> 69. Tulium (Tm)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Erbium
https://en.wikipedia.org/wiki/Erbium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 167,26 u
Utseende: Silvervit

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 9.066 g/cm³
Densitet (vid smältpunkten): 8.86 g/cm³
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 1 795 K (1 522 °C)
Kokpunkt: 2 783 K (2 510 °C)
Molvolym: 18,4 × 10^-6 m³/mol
Smältvärme: 17,15 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 292,88 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 28.12 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 175 (226) pm
Kovalent radie: 157 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Xe] 4f¹² 6s²
e⁻ per skal: 2, 8, 18, 30, 8, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: 0, +1, +2, +3
Oxider (basicitet): Basisk oxid
Elektronegativitet (Paulingskalan): 1,24

Diverse

Kristallstruktur: Hexagonal
Ljudhastighet: 2 830 m/s
Termisk expansion: poly: 12.2 µm/(m⋅K) (r.t.)
Värmeledningsförmåga: 14.5 W/(m⋅K)
Elektrisk konduktivitet: 1,17·10⁶ A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: poly: 0.860 µΩ⋅m (r.t.)
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: +44300.00×10⁻⁶ cm³/mol
Youngs modul: 69.9 GPa
Skjuvmodul: 28.3 GPa
Bulks modul: 44.4 GPa
Poissons konstant: 0.237
Vickers hårdhet: 430–700 MPa
Brinells hårdhet: 600–1070 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7440-52-0

Historia

Namnursprung: Efter Ytterby (Sweden), where it was mined
Upptäckt: Carl Gustaf Mosander (1843)

Isotoper

Iso­top	Förekomst	Halveringstid (t1/2)	Sönderfall	Sönderfallsprodukt
160Er	{syn}	28.58 h	ε	160Ho
162Er	0.139%	Stabil
164Er	1.601%	Stabil
165Er	{syn}	10.36 h	ε	165Ho
166Er	33.503%	Stabil
167Er	22.869%	Stabil
168Er	26.978%	Stabil
169Er	{syn}	9.4 d	β−	169Tm
170Er	14.910%	Stabil
171Er	{syn}	7.516 h	β−	171Tm
172Er	{syn}	49.3 h	β−	172Tm

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_erbium

---

Erbium

Erbium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna. Oxiden, som är rosenröd, utstrålar vid glödgning ett mycket intensivt grönaktigt ljus och fanns vanligen i de saltblandningar, som användes för tillverkning av Auers glödstrumpa för gasljus.

Förekomst

Erbium förekommer i enstaka, mera sällsynta bergarter, som de skandinaviska gadolinit och ytterjord, eller som samarskit i North Carolina, USA.

Historia

Erbium har fått sitt namn efter Ytterby gruva i Stockholms skärgård. Grundämnet upptäcktes av svensken Carl Gustaf Mosander år 1843.

H-fraser	H261
P-fraser	P231 + P232, P422

66. Dysprosium (Dy) <— 67. Holmium (Ho) —> 68. Erbium (Er)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Holmium
https://en.wikipedia.org/wiki/Holmium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 164,93032 u
Utseende: Silvervit

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 8.79 g/cm³
Densitet (vid smältpunkten): 8.34 g/cm³
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 1 747 K (1 474 °C)
Kokpunkt: 2 968 K (2 695 °C)
Molvolym: 18,7 × 10^-6 m³/mol
Smältvärme: 12,2 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 241 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 27.15 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: empirical: 176 pm
Kovalent radie: 192±7 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Xe] 4f¹¹ 6s²
e⁻ per skal: 2, 8, 18, 29, 8, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: 0, +1, +2, +3
Oxider (basicitet): Basisk oxid
Elektronegativitet (Paulingskalan): 1,23

Diverse

Kristallstruktur: Hexagonal
Ljudhastighet: 2 170 m/s
Termisk expansion: poly: 11.2 µm/(m⋅K) (at r.t.)
Värmeledningsförmåga: 16.2 W/(m⋅K)
Elektrisk resistivitet: poly: 814 nΩ⋅m (at r.t.)
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet:
Youngs modul: 64.8 GPa
Skjuvmodul: 26.3 GPa
Bulks modul: 40.2 GPa
Poissons konstant: 0.231
Vickers hårdhet: 410–600 MPa
Brinells hårdhet: 500–1250 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7440-60-0

Historia

Upptäckt: Jacques-Louis Soret and Marc Delafontaine (1878)

Isotoper

Iso­top	Förekomst	Halveringstid (t1/2)	Sönderfall	Sönderfallsprodukt
163Ho	{syn}	4570 y	ε	163Dy
164Ho	{syn}	29 min	ε	164Dy
165Ho	100%	Stabil
166Ho	{syn}	26.763 h	β−	166Er
167Ho	{syn}	3.1 h	β−	167Er

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_holmium

---

Holmium

Holmium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna. Det upptäcktes först av de schweiziska kemisterna Jacques-Louis Soret och Marc Delafontaine 1878 och kort därefter, oberoende av denna upptäckt, 1879 av den svenske kemisten och geologen Per Teodor Cleve i mineral från Ytterby gruva i Stockholms skärgård och är uppkallat efter Stockholm.

Egenskaper och användning

Precis som de andra sällsynta jordartsmetallerna har holmium någon form av intressant magnetisk egenskap. För just holmium gäller det att holmium innehar det högsta värdet av dem för det magnetiska momentet. Det betyder att när holmium placeras i ett magnetfält ställer atomerna in sig längsmed fältet och koncentrerar det. Det gör att de magnetiska kraftlinjerna kommer närmare varandra och fältets lokala intensitet förstärks. Tack vare det kan man förstärka en magnet genom att sätta en metallklump av holmium, en så kallad polsko, ytterst på magneten. Detta används till exempel effektivt i magnetkameror. Ett annat användningsområde för holmium är inom laserkirurgin. Där används holmium ofta som tillsats i solida lasrar av kristaller av yttriumaluminiumgranat. Färgcentra bildas av föroreningar av holmium i kristall och glas. De lagrar optisk energi som frigörs i form av en laserpuls.

I naturen återfinns holmium sällan med sin silver-vita glans då den lätt rostar. Vidare smälter inte holmium förrän vid 1 472 °C och kokar först vid 2 700 °C. I naturen kan holmium tillsammans med andra sällsynta jordartsmetaller hittas i mineraler så som gadolinit, euxenit och monazit. Annars går det också att finna i olika kemiska föreningar. Holmium är dock relativt ovanligt i naturen och dess medelhalt i jordskorpan är endast 1,3 g/ton. Ett sätt att framställa holmium är genom kärnreaktioner då det bildas som en fissionsprodukt. Det är också möjligt att utvinna holmium ifrån de mineraler det ingår i. Både jonbytar- och extraktionsmetoder kan användas vid separation. Med hjälp av termisk reduktion av fluoriden, HoF₃, eller kloriden, HoCl₃, med kalciummetall kan holmium fås fram i ren form. Holmium förekommer i flertalet olika isotoper med vitt skilda halveringstider. Från den kortaste som har en så kort halveringstid som cirka 1,1 sekund till den betydligt längre tiden på ungefär 1 200 år. Den isotop som kan stötas på i naturen är ¹⁶⁵Ho.

Historia och upptäckt

Holmium upptäcktes allra först av Jacques-Loius Soret och Marc Delafontaine 1878. De studerade olika grundämnens absorptionsspektrum. När de stötte på ett tidigare okänt spektrum insåg de att de upptäckt ett nytt grundämne. De döpte det tillfälligt till ”grundämne X”. Inom ett år upptäcktes ämnet ytterligare en gång. Denna gång av Per Teodor Cleve då han studerade malm innehållande erbiumoxid. Upptäckten skedde tack vare att holmium förekom som en förorening i hans prov. Det var också Cleve som döpte ämnet till ”holmium” efter det latinska namnet på Stockholm – Holmia.

När holmium först skulle sättas in på en plats i det periodiska systemet fick det till att börja med en felaktig plats, det placerades nämligen på plats 66. Henry Moseley analyserade ett prov men dessvärre hade det blivit kontaminerat av grundämnet dysprosium som vid tidpunkten inte heller var inplacerat i det periodiska systemet. Han undersökte holmiums spektrallinjer, men då han såg linjer ifrån båda ämnena antog han felaktigt att de som dominerade var från holmium. De var egentligen från dysprosium så holmium blev helt enkelt felaktigt placerat på dysprosiums plats till att börja med.

H-fraser	H261
P-fraser	P231 + P232, P422

65. Terbium (Tb) <— 66. Dysprosium (Dy) —> 67. Holmium (Ho)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Dysprosium
https://en.wikipedia.org/wiki/Dysprosium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 162,50 u
Utseende: Silvervit

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 8.540 g/cm³
Densitet (vid smältpunkten): 8.37 g/cm³
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 1 680 K (1 407 °C)
Kokpunkt: 2 840 K (2 567 °C)
Smältvärme: 11,06 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 230 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 27.7 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 175 (228) pm
Kovalent radie: 192±7 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Xe] 4f¹⁰ 6s²
e⁻ per skal: 2, 8, 18, 28, 8, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: 0, +1, +2, +3, +4
Oxider (basicitet): Svag bas
Elektronegativitet (Paulingskalan): 1,22

Diverse

Kristallstruktur: Hexagonal
Ljudhastighet: 2 170 m/s
Termisk expansion: α, poly: 9.9 µm/(m⋅K) (r.t.)
Värmeledningsförmåga: 10.7 W/(m⋅K)
Elektrisk konduktivitet: 1,08·10⁶ A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: α, poly: 926 nΩ⋅m (r.t.)
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: +103500×10⁻⁶ cm³/mol (293.2 K)
Youngs modul: α form: 61.4 GPa
Skjuvmodul: α form: 24.7 GPa
Bulks modul: α form: 40.5 GPa
Poissons konstant: α form: 0.247
Vickers hårdhet: 410–550 MPa
Brinells hårdhet: 500–1050 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7429-91-6

Historia

Upptäckt: Lecoq de Boisbaudran (1886)
Första isolation: Georges Urbain (1905)

Isotoper

Iso­top	Förekomst	Halveringstid (t1/2)	Sönderfall	Sönderfallspro­dukt
154Dy	{syn}	3.0×106 y	α	150Gd
156Dy	0.056%	Stabil
158Dy	0.095%	Stabil
160Dy	2.329%	Stabil
161Dy	18.889%	Stabil
162Dy	25.475%	Stabil
163Dy	24.896%	Stabil
164Dy	28.260%	Stabil

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_dysprosium

Dysprosium

Dysprosium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna. Dysprosium förekommer inte i naturen som rent grundämne, men förekommer i vissa mineral såsom xenotim. Dysprosium upptäcktes första gången 1886 av Paul-Émile Lecoq de Boisbaudran. Det isolerades dock inte i ren form före 1950-talet. 99 procent av världens tillgång på metallen utvinns i Kina främst i gruvdistriktet Bayan Obo i Inre Mongoliet.

H-fraser	H261
P-fraser	P231 + P232, P422

64. Gadolinium (Gd) <— 65. Terbium (Tb) —> 66. Dysprosium (Dy)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Terbium
https://en.wikipedia.org/wiki/Terbium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 158,92534 u
Utseende: Silvervit

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 8.23 g/cm³
Densitet (vid smältpunkten): 7.65 g/cm³
Aggregationstillstånd: Fast
Smältvärme: 10.15 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 391 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 28.91 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 175 (225) pm
Kovalent radie: 194±5 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Xe] 4f⁹ 6s²
e⁻ per skal: 2, 8, 18, 27, 8, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: 0, +1, +2, +3, +4
Oxider (basicitet): Svag bas
Elektronegativitet (Paulingskalan): 1,2

Diverse

Kristallstruktur: Hexagonal
Ljudhastighet: 2 620 m/s
Termisk expansion: at r.t. α, poly: 10.3 µm/(m⋅K)
Värmeledningsförmåga: 11.1 W/(m⋅K)
Elektrisk konduktivitet: 0,889·10⁶ A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: α, poly: 1.150 µΩ⋅m (at r.t.)
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: +146000×10⁻⁶ cm³/mol (273 K)
Youngs modul: α form: 55.7 GPa
Skjuvmodul: α form: 22.1 GPa
Bulks modul: α form: 38.7 GPa
Poissons konstant: α form: 0.261
Vickers hårdhet: 450–865 MPa
Brinells hårdhet: 675–1200 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7440-27-9

Historia

Namnursprung: Efter Ytterby (Sweden), where it was mined
Upptäckt och första isolation: Carl Gustaf Mosander (1843)

Isotoper

Iso­top	Förekomst	Halveringstid (t1/2)	Sönderfall	Sönderfallspro­dukt
157Tb	{syn}	71 y	ε	157Gd
158Tb	{syn}	180 y	ε β−	158Gd 158Dy
159Tb	100%	Stabil

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_terbium

---

Terbium

Terbium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna. Det upptäcktes 1843 av den svenska kemisten Carl Gustaf Mosander i Ytterby gruva i Stockholms skärgård och har fått sitt namn efter denna.

Egenskaper

Rent terbium är en silvergrå, smidbar metall, relativt stabil i luft.

Förekomst

I naturen hittar man terbium tillsammans med yttrium i mineral som cerit, gadolinit, euxenit och monazit. Kina producerar 99 procent av världens tillgång på terbium, främst i gruvdistriktet Bayan Obo i Inre Mongoliet.

Användningsområde

I optiska komponenter ger terbium upphov till ett grönt ljus (fluorescens) och den används inom laserteknik, lysrör, lågenergilampor och bildrör för TV-apparater.

H-fraser	H261
P-fraser	P231 + P232, P422

63. Europium (Eu) <— 64. Gadolinium (Gd) —> 65. Terbium (Tb)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Gadolinium
https://en.wikipedia.org/wiki/Gadolinium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 157,25 u
Utseende: Silvervit

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 7.90 g/cm³
Densitet (vid smältpunkten): 7.4 g/cm³
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 1 585 K (1 312 °C)
Kokpunkt: 3 523 K (3 250 °C)
Molvolym: 19,90 × 10^-6 m³/mol
Smältvärme: 10,05 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 359,4 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 37.03 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 188 (233) pm
Kovalent radie: 196±6 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Xe] 4f⁷ 5d¹ 6s²
e⁻ per skal: 2, 8, 18, 25, 9, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: 0, +1, +2, +3
Oxider (basicitet): Svag bas
Elektronegativitet (Paulingskalan): 1,20
Elektronegativitet (Allenskalan):

Diverse

Kristallstruktur: Hexagonal
Ljudhastighet: 2 680 m/s
Termisk expansion: α poly: 9.4 µm/(m⋅K) (at 100 °C)
Elektrisk konduktivitet: 0,736·10⁶ A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: α, poly: 1.310 µΩ⋅m
Magnetism: ferromagnetic–paramagnetic transition at 293.4 K
Magnetisk susceptibilitet: +755000.0×10⁻⁶ cm³/mol (300.6 K)
Youngs modul: α form: 54.8 GPa
Skjuvmodul: α form: 21.8 GPa
Bulks modul: α form: 37.9 GPa
Poissons konstant: α form: 0.259
Vickers hårdhet: 510–950 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7440-54-2

Historia

Namnursprung: after the mineral Gadolinite (itself named after Johan Gadolin)
Upptäckt: Jean Charles Galissard de Marignac (1880)
Första isolation: Lecoq de Boisbaudran (1886)

Isotoper

Iso­top	Förekomst	Halveringstid (t1/2)	Sönderfall	Sönderfallsprodukt
148Gd	{syn}	75 y	α	144Sm
150Gd	{syn}	1.8×106 y	α	146Sm
152Gd	0.20%	1.08×1014 y	α	148Sm
154Gd	2.18%	Stabil
155Gd	14.80%	Stabil
156Gd	20.47%	Stabil
157Gd	15.65%	Stabil
158Gd	24.84%	Stabil
160Gd	21.86%	Stabil

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_gadolinium

---

Europium

Gadolinium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna.

Egenskaper

Gadolinium är en silvervit, mjuk och smidbar metall. Den oxideras i luft, reagerar långsamt med vatten och är löslig i syror.

Förekomst

Gadolinium förekommer i jordskorpan i mängder motsvarande 6,4 gram/ton. År 1880 upptäcktes elementet i form av sin oxid av schweizaren Marignac i mineralet gadolinit från Ytterby, Stockholms län. Det är namngivet efter den finländske kemisten Johan Gadolin (1760–1853).

I ren form har gadolinium framställts i modern tid. Vanligaste metoden är reduktion av trifluoriden med metalliskt kalcium.

Användning

Gadolinium används bland annat som inblandning i kärnbränsle, då i form av gadoliniumoxid, Gd₂O₃ (så kallad brännbar absorbator). Syftet med att blanda in det i kärnbränsle är dess egenskaper att fånga upp neutroner, samtidigt som det långsamt förbrukas. På så sätt begränsas effekttätheten i färskt kärnbränsle och effektfördelningen mellan färskt och utbränt bränsle blir jämnare.

Inom sjukvården är gadoliniumföreningar viktiga som kontrastmedel vid MR-diagnostik.

Vidare kan gadolinium användas inom ståltillverkningen där en liten inblandning av gadolinium ökar beständigheten hos järn- och kromlegeringar.

H-fraser	H261
P-fraser	P231 + P232, P422

63. Samarium (Sm) <— 64. Europium (Eu) —> 65. Gadolinium (Gd)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Europium
https://en.wikipedia.org/wiki/Europium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 151,964 u
Utseende: Silvervit

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 5.264 g/cm³
Densitet (vid smältpunkten): 5.13 g/cm³
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 1 099 K (826 °C)
Kokpunkt: 1 800 K (1 527 °C)
Molvolym: 28,97 × 10^-6 m³/mol
Smältvärme: 9.21 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 176 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 27.66 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 185 (231) pm
Kovalent radie: 198±6 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Xe] 4f⁷ 6s²
e⁻ per skal: 2, 8, 18, 25, 8, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: 0, +2, +3
Oxider (basicitet): Mild bas
Elektronegativitet (Paulingskalan): 1,2

Diverse

Kristallstruktur: Kubisk
Termisk expansion: poly: 35.0 µm/(m⋅K) (at r.t.)
Elektrisk konduktivitet: 1,12·10⁶ A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: poly: 0.900 µΩ⋅m (at r.t.)
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: +34000.0×10⁻⁶ cm³/mol
Youngs modul: 18.2 GPa
Skjuvmodul: 7.9 GPa
Bulks modul: 8.3 GPa
Poissons konstant: 0.152
Vickers hårdhet: 165–200 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7440-53-1

Historia

Namnursprung: Efter Europa
Upptäckt och första isolation: Eugène-Anatole Demarçay (1896, 1901)

Isotoper

Iso­top	Förekomst	Halveringstid (t1/2)	Sönderfall	Sönderfallsprodukt
150Eu	{syn}	36.9 y	ε	150Sm
151Eu	47.8%	5×1018 y	α	147Pm
152Eu	{syn}	13.54 y	ε β−	152Sm 152Gd
153Eu	52.2%	Stabil
154Eu	{syn}	8.59 y	β−	154Gd
155Eu	{syn}	4.76 y	β−	155Gd

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_europium

---

Europium

Europium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna.

I ren form är europium en tungmetall med silveraktig färg och en hårdhet som liknar bly.

Europium förekommer i naturen tillsammans med samarium. Europium(III)oxid, Eu₂O₃, är blekt rosafärgad, och även europiumsalterna är rosafärgade. Många europiumföreningar uppvisar fluorescens.

Europium är ett sällsynt grundämne med begränsad användning. En av användningarna är i kärntekniska sammanhang, tack vare ämnets goda förmåga att absorbera neutroner. Andra tillämpningar bygger på europiums fluorescerande effekt.

Europium renframställdes i oxidform 1901 av den franske kemisten Eugène-Anatole Demarçay, som också namngav ämnet. Dess namn kommer från världsdelen Europa. 1890 hade Paul-Émile Lecoq de Boisbaudran upptäckt grundämnet, men framställde det aldrig i ren form.

H-fraser	H228, H261
P-fraser	P210, P231+P232, P280, P370+P378, P402+P404, P501

61. Prometium (Pm) <— 62. Samarium (Sm) —> 63. Europium (Eu)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Samarium
https://en.wikipedia.org/wiki/Samarium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 150,36 u
Utseende: Silvervit

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 7.52 g/cm³
Densitet (vid smältpunkten): 7.16 g/cm³
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 1 345 K (1 072 °C)
Kokpunkt: 2 076 K (1 803 °C)
Molvolym: 19,98 × 10^-6 m³/mol
Smältvärme: 8,63 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 166,4 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 29.54 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 185 (238) pm
Kovalent radie: 166 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Xe] 4f⁶ 6s²
e⁻ per skal: 2, 8, 18, 24, 8, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: 0 +1, +2, +3
Oxider (basicitet): Mild bas
Elektronegativitet (Paulingskalan): 1.17

Diverse

Kristallstruktur: rombisk
Ljudhastighet: 2 130 m/s
Termisk expansion: (r.t.) (α, poly) 12.7 µm/(m⋅K)
Värmeledningsförmåga: 13.3 W/(m⋅K)
Elektrisk konduktivitet: 0,956·10⁶ A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: (r.t.) (α, poly) 0.940 µΩ⋅m
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: +1860.0×10⁻⁶ cm³/mol (291 K)
Youngs modul: α form: 49.7 GPa
Skjuvmodul: α form: 19.5 GPa
Bulks modul: α form: 37.8 GPa
Poissons konstant: α form: 0.274
Vickers hårdhet: 410–440 MPa
Brinells hårdhet: 440–600 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7440-19-9

Historia

Namnursprung: after the mineral samarskite (itself named after Vassili Samarsky-Bykhovets)
Upptäckt: Lecoq de Boisbaudran (1879)
Första isolation: Lecoq de Boisbaudran (1879)

Isotoper

Iso­top	Förekomst	Halveringstid (t1/2)	Sönderfall	Sönderfallsprodukt
144Sm	3.08%	Stabil
145Sm	{syn}	340 d	ε	145Pm
146Sm	{syn}	6.8×107 y	α	142Nd
147Sm	15.00%	1.06×1011 y	α	143Nd
148Sm	11.25%	7×1015 y	α	144Nd
149Sm	13.82%	Stabil
150Sm	7.37%	Stabil
151Sm	{syn}	90 y	β−	151Eu
152Sm	26.74%	Stabil
153Sm	syn	46.284 h	β−	153Eu
154Sm	22.74%	Stabil

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_samarium

---

Samarium

Samarium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna.

Egenskaper

Metalliskt samarium anlöper snabbt luft och täcks då av ett skyddande hydroxid- eller karbonatskikt. Färska snittytor är silvergrå.

Förekomst

Samarium förekommer tillsammans med cerium i mineralen orthit, bastnäsit och monazit samt i högre halter i samarskit. Av ämnet är 18 isotoper kända varav sju förekommer naturligt.

Användning

Samarium används tillsammans med kobolt för att skapa starka permanentmagneter. Ämnet används även för dopning av maser- och laserkristaller av kaliumfluorid samt som absorptionsmedel för neutroner i kärnreaktorer, och som katalysator m. m.

H-fraser	H228, H261, H373
P-fraser	P210, P231 + P232, P422

Periodic Table Videos
http://www.periodicvideos.com/

60. Neodym (Nd) <— 61. Prometium (Pm) —> 62. Samarium (Sm)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Prometium
https://en.wikipedia.org/wiki/Promethium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 146,9151 u
Utseende: Metallisk

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 7.26 g/cm³
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 1 373 K (1 100 °C)
Kokpunkt: 3 273 K (3 000 °C)
Molvolym: 20,23 × 10^-6 m³/mol
Smältvärme: 7.13 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 289 kJ/mol

Atomära egenskaper

Atomradie: 185 (205) pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Xe] 4f⁵ 6s²
e⁻ per skal: 2, 8, 18, 23 ,8, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: +2, +3
Oxider (basicitet): Mild bas
Elektronegativitet (Paulingskalan): 1.13 (?)

Diverse

Kristallstruktur: Hexagonal
Termisk expansion: 9.0 µm/(m⋅K) (at r.t.)
Värmeledningsförmåga: 17.9 W/(m⋅K)
Elektrisk resistivitet: est. 0.75 µΩ⋅m (at r.t.)
Magnetism: Paramgnetisk
Youngs modul: α form: est. 46 GPa
Skjuvmodul: α form: est. 18 GPa
Bulks modul: α form: est. 33 GPa
Poissons konstant: α form: est. 0.28

Identifikation

CAS-nummer: 7440-12-2

Historia

Upptäckt: Charles D. Coryell, Jacob A. Marinsky, Lawrence E. Glendenin (1945)

Isotoper

Nuklid	NF	t1/2	ST		SP
143Pm	{syn}	265 d	ε		143Nd
144Pm	{syn}	363 d	ε		144Nd
145Pm	{syn}	17,7 y	ε α		145Nd 141Pr
146Pm	{syn}	5,53 y	ε β–		146Nd 146Sm
147Pm	{syn}	2,6234 y	β–		147Sm
148Pm	{syn}	5,370 d	β–		148Sm
149Pm	{syn}	53,08 h	β–		149Sm

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_promethium

---

Prometium

Prometium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna. Ämnet förekommer inte naturligt.

Egenskaper

Alla isotoper av prometium är radioaktiva. De 14 kända isotoperna har masstal från 141 till 154 och halveringstid från 34 sekunder till 17,7 år.

Förekomst och framställning

Prometium bildas i naturen i mycket små mängder. Det påvisades första gången 1941 vid bestrålning av neodym och praseodym med α-partiklar, neutroner och deutroner (kärnan i deuteriumatomen, tungt väte, ²H).

Användning

Tekniskt används prometium som β-strålare vid radioaktiv tjockleksbestämning och ingår i vissa självlysande färger samt i specialbatterier, t. ex. för pacemakers.

59. Praseodym (Pr) <— 60. Neodym (Nd) —> 61. Prometium (Pm)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Neodym
https://en.wikipedia.org/wiki/Neodymium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 144,24 u
Utseende: Silvervit

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 7.01 g/cm³
Densitet (vid smältpunkten): 6.89 g/cm³
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 1 297 K (1 024 °C)
Kokpunkt: 3 373 K (3 100 °C)
Molvolym: 20,59 × 10^-6 m³/mol
Smältvärme: 7,14 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 273 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 27.45 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 185 (206) pm
Kovalent radie: 164 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Xe] 4f⁴ 6s²
e⁻ per skal: 2, 8, 18, 22, 8, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: 0, +2, +3, +4
Oxider (basicitet): Nd₂O₃ (svag bas)
Elektronegativitet (Paulingskalan): 1,14

Diverse

Kristallstruktur: Hexagonal
Ljudhastighet: 2 330 m/s
Termisk expansion: α, poly: 9.6 µm/(m⋅K) (at r.t.)
Värmeledningsförmåga: 16.5 W/(m⋅K)
Elektrisk konduktivitet: 1,57·10⁶ A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: α, poly: 643 nΩ⋅m
Magnetism: Paramagnetisk, under 20 °K antiferromagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: +5628.0×10⁻⁶ cm³/mol (287.7 K)
Youngs modul: α form: 41.4 GPa
Skjuvmodul: α form: 16.3 GPa
Kompressionsmodul:
Bulks modul: α form: 31.8 GPa
Poissons konstant: α form: 0.281
Vickers hårdhet: 345–745 MPa
Brinells hårdhet: 265–700 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7440-00-8

Historia

Upptäckt: Carl Auer von Welsbach (1885)

Isotoper

Isotop	Förekomst	Halveringstid (t1/2)	Sönderfall		Sönderfallsprodukt
140Nd	{syn}	3,37 d	ε		140Pr
141Nd	{syn}	2,49 h	ε		141Pr
142Nd	27,13 %	Stabil
143Nd	12,18 %	Stabil
144Nd	23,8 %	2,29·1015 y	α		140Ce
145Nd	8,3 %	Stabil
146Nd	17,19 %	Stabil
147Nd	{syn}	10,98 dagar	β–		147Pm
148Nd	5,76 %	Stabil
149Nd	{syn}	1,728 timmar	β–		149Pm
150Nd	5,64 %	1,1·1019 y	β–		150Sm

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_neodymium

---

Neodym

Neodym är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna.

Historia

År 1841 isolerades en jordart (metalloxid) kallad didymia av svensken Carl Gustaf Mosander. Österrikaren Carl Auer von Welsbach kunde 1885 separera ämnet i två oxider, neodyma och praseodyma, genom upprepad fraktionerad kristallisation av didymnitrat. Oren neodymmetall framställdes 1900 av Matignon, och renare metall erhölls 1926 av Sieverts och Roell. Namnet kommer av grekiska neos, ny, och didymos, tvilling.

Egenskaper

Neodym är en silvervit mjuk metall som gulnar i luft och måste förvaras i fotogen. Den oxideras lätt i luft och reagerar långsamt med kallt, och snabbt med varmt vatten och löses lätt i utspädda syror till neodym(III)salter. Neodym saknar känd biologisk roll, men varken metallen eller dess salter är giftiga.

Förekomst och framställning

Neodym förekommer tillsammans med andra lantanoider i monazit och bastnäsit. Halten i jordskorpan är ca 24–40 ppm. Separation kan göras genom jonbyteskromatografi eller vätske-vätske-extraktion. Metallen kan framställas genom elektrolys av neodymklorid. Ca 95 procent av världens neodymutvinning görs i Kina.

Användning

Neodym tillsätts vid glastillverkning för att få en blå-röd färg. Neodymfärgat glas används även i lasrar.

Neodym har även fått användning vid tillverkning av permanentmagneter tillsammans med järn och bor (se neodymmagnet) Dessa är starka och används i elmotorer och hårddiskar.

H-fraser	H228, H315, H319, H335
P-fraser	P210, P240, P261, P264, P271, P280, P302 + P352, P304 + P340 + P312 P305 + P351 + P338, P332 + P313, P337 + P313, P362, P370 + P378, P403 + P233, P405, P501

58. Cerium (Ce) <— 59. Praseodym (Pr) —> 60. Neodym (Nd)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Praseodym
https://en.wikipedia.org/wiki/Praseodymium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 140,90765 u
Utseende: Silvervit

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 6.77 g/cm³
Densitet (vid smältpunkten): 6.50 g/cm³
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 1 204 K (931 °C)
Kokpunkt: 3 793 K (3 520 °C)
Molvolym: 20,8 × 10^-6 m³/mol
Smältvärme: 6,89 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 296,8 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 27.20 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 185 (247) pm
Kovalent radie: 165 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Xe] 4f³ 6s²
e⁻ per skal: 2, 8, 18, 21, 8, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: 0, +1, +2, +3, +4, +5
Oxider (basicitet): Mild bas
Elektronegativitet (Paulingskalan): 1,13
Elektronegativitet (Allenskalan):

Diverse

Kristallstruktur: Hexagonal
Ljudhastighet: 2 280 m/s
Termisk expansion: α, poly: 6.7 µm/(m⋅K) (at r.t.)
Värmeledningsförmåga: 12.5 W/(m⋅K)
Elektrisk konduktivitet: 1,486·10⁶ A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: α, poly: 0.700 µΩ⋅m (at r.t.)
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: +5010.0×10⁻⁶ cm³/mol (293 K)
Youngs modul: α form: 37.3 GPa
Skjuvmodul: α form: 14.8 GPa
Bulks modul: α form: 28.8 GPa
Poissons konstant: α form: 0.281
Vickers hårdhet: 250–745 MPa
Brinells hårdhet: 250–640 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7440-10-0

Historia

Upptäckt: Carl Auer von Welsbach (1885)

Isotoper

Isotop	Förekomst	Halveringstid (t1/2)	Sönderfall		Sönderfallsprodukt
137Pr	{syn}	1,28 h	ε		137Ce
138Pr	{syn}	1,45 min	ε		138Ce
139Pr	{syn}	4,41 h	ε		139Ce
140Pr	{syn}	3,39 min	ε		140Ce
141Pr	100 %	Stabil
142Pr	{syn}	19,12 h	ε β–		142Ce 142Nd
143Pr	{syn}	13,57 d	β–		143Nd
144Pr	{syn}	17,28 min	β–		144Nd
145Pr	{syn}	5,984 h	β–		145Nd

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_praseodymium

---

Praseodym

Praseodym är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna.

Historia

År 1841 isolerades en jordart (metalloxid) kallad didymia av svensken Carl Gustaf Mosander. Österrikaren Carl Auer von Welsbach kunde 1885 separera ämnet i två oxider, neodyma och praseodyma, genom upprepad fraktionerad kristallisation av didymnitrat. Praseodymmetall framställades 1904 av Muthmann och Weis genom elektrolys av smält praseodymklorid. Namnet kommer av grekiska praso, purjolök, och didymos, tvilling och syftar på praseodymsalternas gröna färg.

Egenskaper

Praseodym är en silvervit mjuk metall som i luft snabbt täcks av ett grönt oxidskikt. Den saknar känd biologisk roll, men varken metallen eller dess salter är giftiga.

Förekomst och framställning

Praseodym förekommer i jordskorpan med ca 5–9 ppm i olika lantanoidmineraler. Den isoleras genom jonbyteskromatografi, vätske-vätske-kromatografi eller fraktionerad kristallisering. Metallen kan framställas genom reduktion av vattenfri praseodymklorid eller -fluorid med kalcium.

I naturen förekommer den ofta tillsammans med cerium, bland annat i monazit och bastnäsit.

Användning

Praseodym ingår i vissa legeringar med användning inom flygmotorer. Den används även i båglampor för filmindustrin och i projektorer.

H-fraser	H228
P-fraser	P210, P280, P370+P378