Archives for 2000

46. Palladium (Pd)

45. Rodium (Rh) <— 46. Palladium (Pd) —> 47. Silver (Ag)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Palladium
https://en.wikipedia.org/wiki/Palladium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 106,42 u
Utseende: Silvrigt vit metallisk

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 12.023 g/cm3
Densitet (vid smältpunkten): 10.38 g/cm3
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 1 828,05 K (1 554,90 °C)
Kokpunkt: 3 236 K (2 963 °C)
Molvolym: 8,56 × 10-6 m3/mol
Smältvärme: 17,6 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 357 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 25.98 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 140 (169) pm
Kovalent radie: 131 pm
van der Waalsradie: 136 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Kr] 4d10
e per skal: 2, 8, 18, 18, 0

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: 0, +1, +2, +3, +4
Oxider (basicitet): Mild bas
Elektronegativitet (Paulingskalan): 2,20
Elektronegativitet (Allenskalan):

Diverse

Kristallstruktur: kubisk tätpackning (ccp)
Ljudhastighet: 3 070 m/s
Termisk expansion:
Värmeledningsförmåga:
Elektrisk konduktivitet: 9,5 × 106 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet:
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: +567,4×10−6 cm3/mol (288 K)
Youngs modul: 121 GPa
Skjuvmodul: 44 GPa
Bulks modul: 180 GPa
Poissons konstant: 0.39
Mohs hårdhet: 4,75
Vickers hårdhet: 400–600 MPa
Brinells hårdhet: 7440-05-3

Identifikation

CAS-nummer: 7440-05-3

Historia

Namnursprung: Efter asteroiden Palla, vilket kommer från Pallas Athena.
Upptäckt och första isolation: William Hyde Wollaston (1802)

Isotoper

Iso­topFörekomstHalveringstid (t1/2)SönderfallSönderfallsprodukt
100Pdsyn3.63 dε
γ
100Rh
102Pd1.02%Stabil
103Pd{syn}16.991 dε103Rh
104Pd11.14%Stabil
105Pd22.33%Stabil
106Pd27.33%Stabil
107PdSpår6.5×106 yβ107Ag
108Pd26.46%Stabil
110Pd11.72%Stabil

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_palladium

Palladium

Palladium är ett metalliskt grundämne som tillhör gruppen lätta platinametaller. Det upptäcktes 1803 av William Hyde Wollaston och uppkallades efter den 1802 upptäckta asteroiden Pallas.

Egenskaper

Palladium är mycket korrosionsbeständigt och räknas kemiskt som en ädelmetall. Den är en silvervit och utomordentligt smidbar metall. Den angrips inte av luft eller svavelväte men löses av salpetersyra och svavelsyra.

Vid rumstemperatur kan metallen i kompakt form lösa 900 gånger sin egen volym vätgas och i kolloidal form 3 000 gånger. Det upplösta vätet är synnerligen reaktivt (atomärt), och finfördelad palladium utgör därigenom en effektiv katalysator för hydrering.

Organiska föreningar

Palladiumorganiska föreningar är komplex, bildade ur oorganiska palladiumföreningar och omättade organiska ämnen. De är i allmänhet instabila och vid deras sönderfall bildas ofta andra ämnen än utgångsmaterialen. Oorganiska palladiumföreningar katalyserar på så sätt vissa reaktioner inom organisk kemi.

Förekomst

I naturen förekommer palladium i gedigen form med andra platinametaller i flodsandavlagringar i bland annat Brasilien och Ryssland.

Användning

Enligt en svensk lag från 1999 stadgas att man kan få tillstånd att sälja arbeten av palladium som ädelmetallarbeten. I legering med guld, platina eller silver används palladium till smycken, tandfyllningar samt inom elektronik och för katalysatorer.

H-fraserH228
P-fraserP210
Periodic Table Videos
http://www.periodicvideos.com/

45. Rodium (Rh)

44. Rutenium (Ru) <— 45. Rodium (Rh) —> 46. Palladium (Pd)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Rodium
https://en.wikipedia.org/wiki/Rhodium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 102,90550 u
Utseende: Silvrigt vit metallisk

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 12.41 g/cm3
Densitet (vid smältpunkten): 10.7 g/cm3
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 2 237 K (1 964 °C)
Kokpunkt: 3 968 K (3 695 °C)
Trippelpunkt:
Kritisk punkt:
Molvolym: 8,28 × 10-6 m3/mol
Smältvärme: 21,5 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 493 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 24.98 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 135 (173) pm
Kovalent radie: 135 pm
van der Waalsradie:
Elektronaffinitet:
Arbetsfunktion:

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Kr] 4d8 5s1
e per skal: 2, 8, 18, 16, 1

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: −3, −1, 0, +1, +2, +3, +4, +5, +6
Oxider (basicitet): (amfoterisk)
Elektronegativitet (Paulingskalan): 2.28
Elektronegativitet (Allenskalan):
Normalpotential:

Diverse

Kristallstruktur: face-centered cubic (fcc)
Ljudhastighet: 4700 m/s (at 20 °C)
Termisk expansion: 8.2 µm/(m⋅K) (at 25 °C)
Värmeledningsförmåga: 150 W/(m⋅K)
Elektrisk konduktivitet: 21,1 × 106 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: 43.3 nΩ⋅m (at 0 °C)
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet:
Youngs modul: 380 GPa
Skjuvmodul: 150 GPa
Bulks modul: 275 GPa
Poissons konstant: 0.26
Mohs hårdhet: 6
Vickers hårdhet: 1100–8000 MPa
Brinells hårdhet: 980–1350 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7440-16-6

Isotoper

Iso­topeAbun­danceHalveringstid (t1/2)SönderfallSönderfallsprodukt
99Rh{syn}16.1 dε
γ
99Ru
101mRh{syn}4.34 dε
IT
γ
101Ru
101Rh
101Rh{syn}3.3 yε
γ
101Ru
102mRh{syn}3.7 yε
γ
102Ru
102Rh{syn}207 dε
β+
β
102Ru
102Ru
β− 102Pd
103Rh100%stable
105Rh{syn}35.36 hβ
γ
105Pd

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_rhodium


Rodium

Rodium är ett sällsynt metalliskt grundämne som tillhör gruppen lätta platinametaller.

Historia

Rodium upptäcktes av engelsmannen William Hyde Wollaston år 1803 i råplatina. Rodium har fått sitt namn efter sina röda saltlösningar (grek. Rhodos, ros).

Egenskaper

Rodium är en silvervit, mycket hård metall. Den är olöslig i alla syror, men löslig i smält kaliumvätesulfat. Vid rödglödgning reagerar den långsamt med syre, klor eller brom, men ej med fluor, till trihalider.

Metallen är ett av de dyraste grundämnena som finns, med ett pris på 70 USD per gram (under 2010). Under 2008 låg priset på 353 USD per gram.

Förekomst och framställning

Rodium är ett av de mest sällsynta grundämnena och förekommer endast med ca 0,0001 ppm i naturen tillsammans med andra platinametaller, guld eller silver. Metallen kan framställas genom reduktion av [Rh(NH3) 5Cl]Cl2 eller Na3RhCl6 med vätgas.

Användning

Rodium används i katalytiska avgasrenare, samt tack vare sin stora hårdhet och extremt reflekterande yta också som exklusiv smyckesplätering kallad rodiering. Hårdheten och ämnets goda elektriska ledningsförmåga gör att rodium också används vid plätering inom elektronik.

Wilkinsons katalysator används inom organisk syntes vid katalytisk hydrogenering.

H-fraserH228
P-fraserP210
Periodic Table Videos
http://www.periodicvideos.com/

44. Rutenium (Ru)

43. Teknetium (Tc) <— 44. Rutenium (Ru) —> 45. Rodium (Rh)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Rutenium
https://en.wikipedia.org/wiki/Ruthenium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 101.07 u
Utseende: Silvrig metallisk

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 12.45 g/cm3
Densitet (vid smältpunkten): 10.65 g/cm3
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 2 607 K (2 334 °C)
Kokpunkt: 4 423 K (4 150 °C)
Molvolym: 8,17 × 10-6 m3/mol
Smältvärme: 24 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 595 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 24.06 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 130 (178) pm
Kovalent radie: 126 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Kr] 4d7 5s1
e per skal: 2, 8, 18, 15, 1

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: −4, −2, 0, +1, +2, +3, +4, +5, +6, +7, +8
Oxider (basicitet): (svag syra)
Elektronegativitet (Paulingskalan): 2,2

Diverse

Kristallstruktur: Hexagonal
Ljudhastighet: 5 970 m/s
Värmeledningsförmåga: 117 W/(m⋅K)
Elektrisk konduktivitet: 13,7×106 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: 71 nΩ⋅m (at 0 °C)
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: +39×10−6 cm3/mol (298 K)
Youngs modul: 447 GPa
Skjuvmodul: 173 GPa
Kompressionsmodul:
Bulks modul: 220 GPa
Poissons konstant: 0.30
Mohs hårdhet: 6,5
Brinells hårdhet: 2160 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7440-18-8

Isotoper

Iso­topFörekomstHalveringstid (t1/2)SönderfallSönderfallsprodukt
96Ru5.54%Stabil
97Ru{syn}2.9 dε
γ
97Tc
98Ru1.87%Stabil
99Ru12.76%Stabil
100Ru12.60%Stabil
101Ru17.06%Stabil
102Ru31.55%Stabil
103Ru{syn}39.26 dβ
γ
103Rh
104Ru18.62%Stabil
106Ru{syn}373.59 dβ106Rh

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_ruthenium


Rutenium

Rutenium är ett metallisktgrundämne som tillhör gruppen lätta platinametaller med kemiskt tecken. Ru och atomnummer 44. Rutenium är även en restprodukt från fissioneraduran-235.

Historia

Rutenium upptäcktes av den ryske kemisten Karl Ernst Claus 1844 och var den sjätte och sista av platinametallerna som upptäckts. Namnet rutenium kommer från nylatinets Ruthenia (Rutenien).

Förekomst och framställning

Rutenium förekommer endast med ca 0,004 ppm i naturen och tillsammans med andra platinametaller, t. ex. som legering med iridium. Det kan framställas ur anodslam, en biprodukt vid rening av råkoppar.

Separationen från andra metaller sker genom destillation av rutenium(VIII)oxid och metallen utvinns genom reduktion av (NH4)3RuCl6 med vätgas.

Ca 12 ton rutenium produceras varje år med en beräknad total tillgång av 5 000 ton i världen.

Användning

Rutenium används inom kemisk industri, t. ex. som katalysator vid syntes av långkedjiga kolväten och inom elektronikindustrin till hårda kontaktlegeringar. Vidare används rutenium till smycken, pennspetsar, glödtrådar och keramikglasyrer. Rutenium är också en viktig komponent i Grätzel-celler, en typ av solcell.

H-fraserH228
P-fraserP210
Periodic Table Videos
http://www.periodicvideos.com/

43. Teknetium (Tc)

42. Molybden (Mo) <— 43. Teknetium (Tc) —> 44. Rutenium (Ru)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Teknetium
https://en.wikipedia.org/wiki/Technetium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 98,9063 u
Utseende: Metalliskt silvergrå

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 11 g/cm3
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 2 430 K (2 157 °C)
Kokpunkt: 4 538 K (4 265 °C)
Molvolym: 8,63 × 10-6 m3/mol
Smältvärme: 24 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 660 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 24.27 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 135 (183) pm
Kovalent radie: 156 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Kr] 4d5 5s2
e per skal: 2, 8, 18, 13, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: −3, −1, 0, +1, +2, +3, +4, +5, +6, +7
Oxider (basicitet): (stark syra)

Diverse

Kristallstruktur: Hexagonal
Ljudhastighet: 16 200 m/s
Termisk expansion: 7.1 µm/(m⋅K) (at r.t.)
Värmeledningsförmåga: 50,6 W/(m⋅K)
Elektrisk konduktivitet: 6,7 106 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: 200 nΩ⋅m (at 20 °C)
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: +270.0×10−6 cm3/mol (298 K)

Identifikation

CAS-nummer: 7440-26-8

Historia

Förutsägelse: Dmitri Mendeleev (1871)
Upptäckt och första isolation: Emilio Segrè and Carlo Perrier (1937)

Isotoper

Iso­topFörekomstHalveringstid (t1/2)SönderfallSönderfallsprodukt
95mTc{syn}61 dε
γ
IT
95Mo

95Tc
96Tc{syn}4.3 dε
γ
96Mo
97Tc{syn}4.21×106 yε97Mo
97mTc{syn}91 dIT97Tc
98Tc{syn}4.2×106 yβ
γ
98Ru
99TcSpår2.111×105 yβ99Ru
99mTc{syn}6.01 hIT
γ
99Tc

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_technetium


Teknetium

Teknetium är ett radioaktivt metalliskt grundämne, som saknar stabila isotoper.

Historia

Dmitrij Mendelejevs periodiska system av år 1869 och Henry Moseleys av år 1913 förutspådde ett grundämne med atomnummer 43, men trots ihärdiga försök att finna ett sådant lyckades man under lång tid inte hitta det. Flera forskare trodde sig ha hittat det, och namn som ilmenium, davyum, nipponium (Np) och moseleyum (Ms) förekom som namnförslag på vad som troddes vara det nyupptäckta grundämnet. Tacke, Walter Noddack och Otto Berg med hjälp av röntgenspektrografi av ett stycke columbit 1925 lyckades påvisa grundämnet Rhenium hävdade upptäckarna att de även lyckats spåra grundämnet 43 i proverna och gav grundämnet namnet masurium (Ma) efter Masurien. Resultaten kunde dock aldrig verifieras.

1936 bestrålade Ernest Lawrence ett stycke molybdenfolie med deutroner i en cyklotron, vilket han 1937 skänkte till Emilio Segrè, som tillsammans med Carlo Perrier analyserade provet och då kunde påvisa grundämne 43. De föreslog 1947 namnet Teknetium, ett namn som 1949 godkändes av IUPAC. 1946 lyckades man första gången framställa vägbara mängder av teknetium vid Oak Ridge National Laboratory i Tennessee, och 1952 lyckades man för första gången framställa teknetium ur kärnbränsle. Det var det första helt syntetiska grundämnet (grek. technos, konstgjord).

Egenskaper

Isotopen 98Tc har den längsta halveringstiden på 4,2 miljoner år. Teknetium är en av spaltprodukterna vid klyvning av uran, och utmärker sig för att vara det lättaste grundämne som helt saknar stabila isotoper. Teknetium bildas naturligt, dock i ytterst små mängder, vid spontan fission i uranmalm.

Framställning och användning

Teknetium har i sin metastabila form (99Tcm) medicinsk tillämpning inom nuklearmedicinsk diagnostik. Denna isotop har en halveringstid på cirka 6 timmar, och framställs från molybden-99 (från höganrikat uran) i teknetium-99m-generatorer. Det förekommer även en mindre produktion av teknetium-99m genom aktivering av molybden-98.

Metallen kan framställas genom reduktion av ammoniumperteknat eller teknetium(VII)sulfid med vätgas.

Periodic Table Videos
http://www.periodicvideos.com/

42. Molybden (Mo)

41. Niob (Nb) <— 42. Molybden (Mo) —> 43. Teknetium (Tc)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Molybden
https://en.wikipedia.org/wiki/Molybdenum

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 95,94 u
Utseende: Grå metallisk

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 10.28 g/cm3
Densitet (vid smältpunkten): 9.33 g/cm3
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 2 896 K (2 623 °C)
Kokpunkt: 4 912 K (4 639 °C)
Trippelpunkt:
Kritisk punkt:
Molvolym: 9,38 × 10-6 m3/mol
Smältvärme: 32 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 598 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 24.06 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 145 pm
Kovalent radie: 145 pm
van der Waalsradie:
Elektronaffinitet:
Arbetsfunktion:

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Kr] 4d5 5s1
e per skal: 2, 8, 18, 13, 1

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: −4, −2, −1, 0, +1, +2, +3, +4, +5, +6
Oxider (basicitet): (stark syra)
Elektronegativitet (Paulingskalan): 2.16

Diverse

Kristallstruktur: kubisk rymdcentrerad tätpackning (bcc)
Ljudhastighet: 5400 m/s
Termisk expansion: 4.8 µm/(m⋅K) (at 25 °C)
Värmeledningsförmåga: 138 W/(m⋅K)
Elektrisk konduktivitet: 18,7×106 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: 53,4 nΩ⋅m (at 20 °C)
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: +89.0×10−6 cm3/mol (298 K)
Youngs modul: 329 GPa
Skjuvmodul: 126 GPa
Bulks modul: 230 GPa
Poissons konstant: 0.31
Mohs hårdhet: 5,5
Vickers hårdhet: 1400–2740 MPa
Brinells hårdhet: 1370–2500 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7439-98-7

Historia

Upptäckt: Carl Wilhelm Scheele (1778)
Första isolation: Peter Jacob Hjelm (1781)

Isotoper

Iso­topFörekomstHalveringstid (t1/2)SönderfallSönderfallsprodukt
92Mo14.65%Stabil
93Mo{syn}4×103 yε93Nb
94Mo9.19%Stabil
95Mo15.87%Stabil
96Mo16.67%Stabil
97Mo9.58%Stabil
98Mo24.29%Stabil
99Mo{syn}65.94 hβ
γ
99mTc
100Mo9.74%7.8×1018 yββ100Ru

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_molybdenum


Molybden

Molybden är ett metalliskt grundämne. Molybden framställdes i ren form första gången 1781 av den svenske kemisten Peter Jakob Hjelm. Tekniskt framställs det genom att molybdenglans oxideras till molybdentrioxid som efter rening reduceras med vätgas. Slutprodukten blir molybden i pulverform.

Namnet molybden kommer av molybdos, som betyder bly på klassisk grekiska, eftersom de båda metallerna påminner om varandra.

Egenskaper

Molybden har en bland de högsta smältpunkterna av alla grundämnen. Rent molybden är vitt eller silverfärgat. Metallen är hård men plastiskt formbar. Den är beständig mot luft och vatten vid vanlig temperatur men löses av oxiderande syror.

Förekomst

Molybden förekommer naturligt främst i Molybdenglans och Wulfenit. Den är en tämligen sällsynt metall och halten i jordskorpan är ca 14 ppm.

Molybden finns i flertalet levande organismer och är en viktig beståndsdel i många olika enzymer, särskilt nitrogenas.

Användning

Molybden används även i legeringar, speciellt för att höja styrkan och värmetåligheten i olika stålsorter. Molybden är även korrosionsbeständigt, och syrabeständigt, men oxideras vid kraftig upphettning till molybenntrioxid.

Molybdendisilicid är ett motståndsmaterial med hög smältpunkt som är kemiskt motståndskraftigt. Det används därför i ugnar för mycket höga temperaturer och marknadsförs bland annat under namnen Kanthal Super, I Squared R Moly-D och Schupp MolyCom.

Ammoniummolybdat används inom analysen som ett känsligt reagens på fosfor- och arseniksyra.

H-fraserH228, H361
P-fraserP201, P202, P210, P280, P308 + P313, P405, P501
Periodic Table Videos
http://www.periodicvideos.com/

41. Niob (Nb)

40. Zirkonium (Zr) <— 41. Niob (Nb) —> 42. Molybden (Mo)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Niob
https://en.wikipedia.org/wiki/Niobium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 92,90637 u
Utseende: Grå metallisk, blåaktig vid oxidation

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 8.57 g/cm3
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 2 750 K (2 477 °C)
Kokpunkt: 5 017 K (4 744 °C)
Trippelpunkt:
Kritisk punkt:
Molvolym: 10,83 × 10-6 m3/mol
Smältvärme: 26,4 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 696,6 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 24.60 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 145 (198) pm
Kovalent radie: 137 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Kr] 4d4 5s1
e per skal: 2, 8, 18, 12, 1

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: −3, −1, 0, +1, +2, +3, +4, +5
Oxider (basicitet): (svag syra)
Elektronegativitet (Paulingskalan): 1,6

Diverse

Kristallstruktur: body-centered cubic (bcc)
Ljudhastighet: 3 480 m/s
Termisk expansion: 7.3 µm/(m⋅K)
Värmeledningsförmåga: 53.7 W/(m⋅K)
Elektrisk konduktivitet: 6,93 106 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: 152 nΩ⋅m (at 0 °C)
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet:
Youngs modul: 105 GPa
Skjuvmodul: 38 GPa
Bulks modul: 170 GPa
Poissons konstant: 0.40
Mohs hårdhet: 6
Vickers hårdhet: 870–1320 MPa
Brinells hårdhet: 735–2450 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7440-03-1

Historia

Namnursprung: Efter Niobe i grekiska mytologin, dotter till Tantales
Förutsägelse:
Upptäckt: Charles Hatchett (1801)
Första isolation: Christian Wilhelm Blomstrand (1864)

Isotoper

Iso­topFörekomstHalf-life (t1/2)Decay modePro­duct
90Nb{syn}15 hβ+90Zr
91Nb{syn}680 yε91Zr
91mNb{syn}61 dIT91Nb
92NbSpår3.47×107 yε
γ
92Zr
92m1Nb{syn}10 dε
γ
92Zr
93Nb100%Stabil
93mNb{syn}16 yIT93Nb
94NbSpår20.3×103 yβ
γ
94Mo
95Nb{syn}35 dβ
γ
95Mo
95mNb{syn}4 dIT95Nb
96Nb{syn}24 hβ96Mo

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_niobium


Niob

Niob (tidigare på engelska columbium Cb) har kemiskt tecken Nb och är ett mycket sällsynt metallisktgrundämne som tillhör övergångsmetallerna.

Historik

Niob upptäcktes första gången 1801 av Charles Hatchett, genom framställning av niob(V)oxid ur det niobrika mineralet columbit. Han kallade det nyupptäckta ämnet columbium, efter upptäcktens anknytning till Amerika. John Winthrop hade sänt en samling mineral till Hans Sloane i England. Vid Sloanes död 1753 tillföll samlingen British Museum, där Hatchett nästan 50 år senare fick i uppdrag att identifiera och katalogisera mineralerna.

Man trodde länge att ämnet var identiskt med tantal, upptäckt 1802 av Anders Gustaf Ekeberg. William Hyde Wollaston hade 1809 analyserat både columbit och tantalit och dragit slutsatsen att tantal är identiskt med columbium. Heinrich Rose visade 1844 att så inte var fallet och gav det lättare ämnet namnet niobium. Metallen framställdes av den svenske kemisten Christian Wilhelm Blomstrand 1864 genom att upphetta niobklorid i vätgas.

Namnet niob kommer av Niobe, Tantalus dotter i den antika grekiska mytologin, och gavs på grund av ämnets likhet med tantal. Namnet niob (Nb) accepterades på den europeiska kontinenten, men i USA fortsatte man länge att kalla metallen columbium (Cb). I Storbritannien användes båda namnen. Först 1949 beslöt International Union of Pure and Applied Chemistry att niob skulle gälla för hela världen.

Separation av niob från tantal

Flera niobhaltiga mineral innehåller förutom grundämnet niob även en varierande halt av grundämnet tantal. Dessa två grundämnen är kemiskt mycket lika och därmed svåra att separera. De kan dock skiljas åt med olika metoder. Traditionellt har framför allt två metoder använts. Den första bygger på att man överför niob och tantal till klorid-form (NbCl5 respektive TaCl5) varefter de skiljs och renas genom destillation. Den andra metoden bygger på fraktionerad kristallisation där metallerna överförs till fluoridform med fluorvätesyra och kaliumfluorid. Tantal bildar kaliumfluorotantalat (K2TaF7) som kristalliseras ut medan niob bildar ett oxifluoroniobat med högre löslighet som inte kristalliserar förrän pH ändras. Denna metod kom dock i mitten av 1900-talet att ersättas av metoder som bygger på vätskeextraktion. Det kan t.ex. ske genom att mineral med de båda ämnena löses i till exempel fluorvätesyra, extraheras över till en organisk fas av t.ex. metylisobutylketon, tributylfosfat eller 1-oktanol, och därefter selektivt extraheras tillbaka till en vattenfas och sedan fälls ut t.ex. med hjälp av kaliumfluorid eller ammoniak. Denna princip har sedan vidareutvecklats till metoder där faserna separeras med membran.

Förekomst

Columbit

Columbit är en viktig niobmalm. I denna är niob ofta förenat med järn (Fe) och mangan (Mn), utöver syre (O): (Fe,Mn)Nb2O6. Föreningen med järn kallas ferrocolumbit (järncolumbit), niobit eller columbit-(Fe), med mangan manganocolumbit eller columbit-(Mn).

Järncolumbit finns tillsammans med kryolit, på Grönland och i Norge, liksom tillsammans med granit på flera platser i såväl Europa som Nordamerika. Järnkolumbit bildar svarta, rombiska kristaller.

En columbitrik malm är coltan (columbit-tantalit), där columbiten bildat en fast lösning med det likartade tantal-rika mineralet tantalit ((Fe,Mn)Ta2O6).

Euxenit

Ett annat mineral, som innehåller niob är euxenit, där även terbium ingår.

Sövit

Ytterligare ett mineral med niobinnehåll är Sövit. Det bröts på 1950-talet i Norge fram till 1963 för att framställa niob för USA:s militära kärnvapen- och raketutvecklingsprogram.

Niobföreningar

  • Nioboxider, Nb2O5, Nb2O3

Användning

Legeringar med niob används bland annat till extra starka svetsfogar och komponenter i jetmotorer.

Niobgruvor

  • Mrima Hill mine, Kenya
  • Søve gruver, Norge (1940-telet–1960-talet)
H-fraserH228
P-fraserP210, P240
Periodic Table Videos
http://www.periodicvideos.com/

40. Zirkonium (Zr)

39. Yttrium (Y) <— 40. Zirkonium (Zr) —> 41. Niob (Nb)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Molybden
https://en.wikipedia.org/wiki/Molybdenum

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 91,224 u
Utseende: Silvervit

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 6.52 g/cm3
Densitet (vid smältpunkten): 5.8 g/cm3
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 2 128 K (1 855 °C)
Kokpunkt: 4 682 K (4409 °C)
Trippelpunkt:
Kritisk punkt:
Molvolym: 14,02 × 10-6 m3/mol
Smältvärme: 16,9 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 58,2 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 25.36 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 155 (206) pm
Kovalent radie: 148 pm
van der Waalsradie:
Elektronaffinitet:
Arbetsfunktion:

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Kr] 4d2 5s2
e per skal: 2, 8, 18, 10, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: −2, 0, +1, +2, +3, +4
Oxider (basicitet): (amfoterisk)
Elektronegativitet (Paulingskalan):
Elektronegativitet (Allenskalan):
Normalpotential:

Diverse

Kristallstruktur: Hexagonal
Ljudhastighet: 3 800 m/s
Värmeledningsförmåga: 5.7 µm/(m⋅K) (at 25 °C)
Elektrisk konduktivitet: 2,36 106 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: 421 nΩ⋅m (at 20 °C)
Magnetism: Paramagnetisk
Youngs modul: 88 GPa
Skjuvmodul: 33 GPa
Bulks modul: 91.1 GPa
Poissons konstant: 0.34
Mohs hårdhet: 5
Vickers hårdhet: 820–1800 MPa
Brinells hårdhet: 638–1880 MPa

Identifikation

CAS-nummer:
EG-nummer:
Pubchem:
RTECS-nummer:

Historia

Namnursprung: Efter zircon, zargun زرگون vilket menas ”guld-färgad”.
Upptäckt: Martin Heinrich Klaproth (1789)
Första isolation: Jöns Jakob Berzelius (1824)

Isotoper

Iso­topFörekomstHalveringstid (t1/2)SönderrfallSönderfallsprodukt
88Zr{syn}83.4 dε
γ
88Y
89Zr{syn}78.4 hε
β+
γ
89Y
89Y
90Zr51.45%Stabil
91Zr11.22%Stabil
92Zr17.15%Stabil
93ZrSpår1.53×106 yβ93Nb
94Zr17.38%Stabil
96Zr2.80%2.0×1019 yββ96Mo

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_zirconium


Zirkonium

Zirkonium är ett grå-vitt metalliskt grundämne som kemiskt liknar titan.

Egenskaper

Zirkonium har god motståndskraft mot korrosion och låg benägenhet att absorbera neutroner (har liten träffyta).

Zirkonium är mycket reaktivt, och förenar sig lätt med syre, kväve och kol. Även små mängder förorening med dessa ämnen har stor inverkan. Generellt ökar hårdheten så mycket att resulterande metall motstår fortsatt bearbetning. Avsiktlig tillsats av små mängder aluminium, krom, molybden, nickel, niob, titan eller volfram kan öka den mekaniska hållfastheten och användbarheten avsevärt

Atomen har en omvandlingspunkt vid 863 °C. Under denna temperatur legerar sig zirkonium inte spontant med andra metaller. (Jämför guld i kontakt med kvicksilver.)

Vid temperaturer över ca 1 000 °C reagerar zirkonium snabbt och exotermt med vatten under bildning av vätgas och zirkoniumoxid.

I luft får zirkonium snabbt ett tunt överdrag av zirkoniumdioxid, ZrO2 och zirkoniuminitrid, ZrN. Överdraget är mycket hårt och tätt och hindrar fortsatt påverkan. Så skyddat motstår zirkonium kall utspädd salpetersyra, kall utspädd svavelsyra och t o m varm utspädd klorvätesyra. Även mot starka baser är motståndskraften god, t.ex. mot natriumhydroxid, NaOH. Motståndskraften mot kokande vatten och överhettad vattenånga, som är mycket aggressivt, är bättre än vad s.k. rostfritt stål har.

Zirkoniumpulver är självantändande i närvaro av syre.

En nackdel är att zirkonium är dyrt. 1956 kostade zirkoniumsvamp cirka 114 kr/kg. 1956 uppskattades detta öka priset till omkring 230 kr/kg. Det innebär i prisnivån i mitten på 2020-talet flera tusen kr/kg. Den kostar till och med ännu mer efter behandlingen för att metallen ska kunna vara användbar.

Historia

Zirkoniumdioxid framställdes 1789 ur mineralet zirkon av den tyska kemisten Martin Heinrich Klaproth. Metalliskt zirkonium isolerades av Jöns Jacob Berzelius 1824. Namnet kommer av zirkon, vars namn i sin tur kommer av Persiskan (زرگون)zargun, guldfärgad.

Användning

  • Den goda motståndskraften mot korrosion samt låga benägenheten att absorbera neutroner gör att zirkoniumlegeringar är ett vanligt kapslingsmaterial för uranbränsle i kärnreaktorer. Det låga absorptionstvärsnittet om 0,18 barn förbättrar neutronekonomin i klyvningsprocessen samt minskar benägenheten för materialet att försämras av neutronbestrålning. Normalt samexisterar zirkonium och hafnium, men till skillnad från zirkonium är hafnium en mycket bra neutronabsorbator (absorptionstvärsnitt 120 barn), varför det ur denna synpunkt är viktigt att kunna separera de två ämnena. För att zirkonium ska kunna användas i kärnreaktorer måste hafniumhalten vara mindre än 100 ppm. Zirkoniums benägenhet att reagera med vatten vid höga temperaturer är väl känd och en försvårande omständighet vid olycksförlopp med överhettat kärnbränsle.
  • Zirkonium används i vissa proteser och implantat eftersom det inte är giftigt.
  • Zirkoniumdioxid (ZrO2) används i kemiska laboratorier till mortlar och i metallurgiugnar. Eftersom den är mekaniskt starkt och flexibelt, kan pulvret sintras till keramiska knivar.

Förekomst

Zirkonium är ganska vanligt i jordskorpan (det tjugonde vanligaste) och återfinns speciellt i Ryssland och Sydafrika. Zirkon (zirkoniumsilikat, ZrSiO4) är det vanligast naturligt förekommande zirkoniummineralet. Det finns som vittringsrest i strandsand. Brytvärda mängder finns huvudsakligen i Australien, men även i någon mån i Indien. Baddelyit, även kallat zirconia innehåller 90–93 % zirkoniumdioxid, ZrO2 och utvinnes mest i Brasilien. Zirkit är ett blandmineral, som innehåller 73 – 85 % zirkon samt baddeleyit. Zirkonium förekommer ofta tillsammans med hafnium, uran och torium.

Zirkoniumstav

Framställning

När Jöns Jacob Berzelius första gången framställde zirkonium var det ur kaliumfluorzirkonat (K2ZrF6) som reducerades med kalium.

Nu för tiden framställer man zirkonium genom att reducera zirkoniumklorid (ZrCl4) med magnesium (krollprocessen). ZrCl4 + 2Mg → 2MgCl2 + Zr

Zirkonium kan även framställas genom reduktion av zirkoniumoxid med magnesium eller kalcium. ZrO2 + 2Ca → 2CaO + Zr

Exempel på industriell framställning

  • Grävmaskin lastar zirkonsand på lastbil, som transporterar sanden till anrikning på skakbord. Järn m m tas bort med magnetiska och elektrostatiska separatorer. Innehållet av 2 % hafnium fångas inte av fysiska metoder, utan måste tas bort på kemisk väg.
  • Ett koncentrat av 65 % ZrO2 upphettas i en ljusbågsugn med förbrukningsbara kolelektroder, varvid zirkoniumkarbid, ZrC bildas. Sandens oönskade innehåll av kisel frånskiljes i form av kiseldioxid,SiO2. Kiseldioxid är lättfllyktigt och avgår i form av rök. Zirkoniumhalten är nu 75 – 85 %
  • Zirkoniumkarbiden kloreras med klorgas Cl2, varvid zirkoniumtetraklorid, ZrCl4 bildas samt en blandning av oönskad kilseltetraklorid, SiCl4, titantetraklorid, TiCl4, aluminiumtriiklorid, AlCl3 och hafniumtetraklorid, HfCl4. Detta upphettas till 331 °C, då zirkoniumtetraklorid sublimerar till gasform. Genom fraktionerad kylning därefter separeras lättflyktig kiseltetraklorid, titantetraklorid och aluminiumtriklorid som nyttiga biprodukter. Hafnium liknar zirkonium kemiskt och följer zirkonium vidare i processen.
  • Om zirkonium ska användas i kärnkraftsammanhang är minsta spår av kvarvarande hafnium skadligt. Efter kylningen återstår zirkoniumtetraklorid, förorenat med hafniumtetraklorid till fast form. Detta omvandlas så till vattenlösliga salter. Genom tillsats av vissa i vatten olösliga organiska lösningsmedel som attakerar zirkonium hellre än hafnium eller tvärtom, allt efter val av det organiska lösningsmedlet kan man separera hafnium från zirkonium. Efter ytterligare några kemiska steg har man så fått bort hafniumdioxid, HfO2 som användbar biprodukt samt ren zirkoniumtetrahydroxid, Zr(OH)4.
  • Den nu hafniumfria zirkoniumtetrahydroxiden filtreras och torkas varpå följer kalcinering. Återstoden är ren zirkoniumdioxid ZrO2.
  • I nästa steg blandas zirkoniumdioxiden med kolpulver. Som bindemedel tillförs dextrin upplöst i vatten. Det hela pressas samman till briketter, som är lätt att transportera till kloreringsverket för förnyad klorering till ren zirkoniumtetraklorid.
  • Kloriden överförs slutligen till metall med krollprocessen, som använder magnesium som hjälpämne. (Det är samma process som används för framställning av metallisk titan.)

Högrent zirkonium

Vid måttligt hög temperatur förgasas jod. Ångan får verka på zirkonium, som då korroderar till zirkoniumjodid, ZrI4, som också är en gas. Gasblandningen leds mot en elektriskt upphettad motståndstråd. Zirkoniumjodiden sönderfaller då i jod, som återgår till processen och högrent zirkonium, som bildar kristaller som fastnar på tråden. Processen är långsam och blir så dyr att den inte får något kommersiellt intresse.

H-fraserH228
P-fraserP210, P240
Periodic Table Videos
http://www.periodicvideos.com/

39. Yttrium (Y)

38. Strontium (Sr) <— 39. Yttrium (Y) —> 40. Zirkonium (Zr)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Yttrium
https://en.wikipedia.org/wiki/Yttrium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 88,90585 u
Utseende: Silvervit

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 4,472 g/cm3
Densitet (vid smältpunkten): 4,24 g/cm3
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 1 799 K (1 526 °C)
Kokpunkt: 3 609 K (3336 °C)
Molvolym: 19,88 × 10-6 m3/mol
Smältvärme: 11,4 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 363 kJ/mol

Atomära egenskaper

Atomradie: 180 (212) pm
Kovalent radie: 162 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Kr] 4d1 5s2
e per skal: 2, 8, 18, 9, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: 0, +1, +2, +3
Oxider (basicitet): Y2O3 (svag bas)
Elektronegativitet (Paulingskalan): 1,22

Diverse

Kristallstruktur: hexagonal close-packed (hcp)
Ljudhastighet: 3 300 m/s
Termisk expansion: α, poly: 10.6 µm/(m⋅K) (at r.t.)
Värmeledningsförmåga: 17.2 W/(m⋅K)
Elektrisk konduktivitet: 1,66 106 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: α, poly: 596 nΩ⋅m (at r.t.)
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: +2.15×10−6 cm3/mol (2928 K)
Youngs modul: 63.5 GPa
Skjuvmodul: 25.6 GPa
Kompressionsmodul:
Bulks modul: 41.2 GPa
Poissons konstant: 0.243
Brinells hårdhet: 200–589 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7440-65-5
EG-nummer:
Pubchem:
RTECS-nummer:

Historia

Namnursprung: Eftter Ytterby (Sverige) och dess mineral ytterbite (gadolinite)
Upptäckt: Johan Gadolin (1794)
Första isolation: Friedrich Wöhler (1838)

Isotoper

Iso­topFörekomstHalveringstid (t1/2)SönderfallSönderfallsprodukt
87Y{syn}3.4 dε
γ
87Sr
88Y{syn}106.6 dε
γ
88Sr
89Y100%Stabil
90Y{syn}2.7 dβ
γ
90Zr
91Y{syn}58.5 dβ
91Zr

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_yttrium


Yttrium

Yttrium är ett grundämne som räknas till de sällsynta jordartsmetallerna. Det namngavs 1794 – som en jordart – efter fyndorten Ytterby gruva (vid svenska Vaxholm). 1843 fick det sitt nuvarande namn, sedan andra grundämnen (i formen av oxider) separerats.

Historia

Se även: jordartsmetaller

Yttrium upptäcktes första gången 1794, som en svart och tung ”förorening” bland kvarts och fältspat i pegmatitbrottet i Ytterby gruva på Resarö (Stockholms skärgård). Upptäckaren var amatörgeologen löjtnant Carl Axel Arrhenius, verksam vid Vaxholms garnison. Han uppmärksammade den finske geologen Johan Gadolin (då i Uppsala) om upptäckten, och denne konstaterade att materialet nog var:

31 delar kiseljord, 19 delar alunjord, 12 delar järnkalk och 38 delar av en okänd jordart.”

– Johan Gadolin, 1794

Ledande kemister från Tyskland och Frankrike bekräftade därefter sanningshalten i Gadolins påstående. Den okända ”jordarten” fick namnet yttria (eller ytterjord), efter namnet på gruvan.

Ytterby gruva, 1794 fyndplats för det som senare kom att få namnet yttrium.

Senare gavs mineralet namnet gadolinit till minne av Johan Gadolin, men det har också kallats ytterbit och ytterit. Gadolinit har visat sig ha sammansättningen Be2FeY2Si2O10. Johan Gadolin brukar härigenom anses vara den som upptäckte grundämnet yttrium.

År 1828 lyckades Friedrich Wöhler att separera yttrium som metall i oren form. Senare kom Carl Gustaf Mosander att ägna sig åt de sällsynta jordarterna, och han lyckades 1843 isolera yttriumoxid från två andra oxider – erbium- och terbiumoxid. Först långt senare kunde man genom jonbytesseparation framställa dem som rena grundämnen.

Också erbium och terbium har fått sina namn från Ytterbygruvan, liksom även ytterbium. Den sistnämnda framställdes genom att man 1878 ur den sällsynta jordarten erbia lyckades få fram en oxidkomponent som fick namn ytterbia; 19 år senare gav den oxidkomponenten som resultat de nya grundämnena ytterbium och lutetium.

Yttrium utsågs 2005 till Upplands landskapsgrundämne, genom ett beslut av Svenska Nationalkommittén för kemi.

Förekomst och framställning

Den genomsnittliga halten av yttrium i jordskorpan är 28–31 ppm. Yttrium förekommer aldrig i fri form i naturen utan finns i lantanoidmineral, som till exempel xenotim, fergusonit, samarskit, yttrialit och gadolinit. Metallen kan framställas genom reduktion av yttriumklorid elektrolytisk eller med natrium. Kan också framställas genom reaktion mellan yttriumoxid och magnesium.

När andelen yttrium i marken överstiger 50 ppm blir den ofta lönsam att använda till yttriumutvinning. Ett lovande pilotförsök har gjorts i Sverige, där man använt tränade spårhundar för att leta upp sådana jordar. Vid pilotförsöket markerade hundarna rätt i fyra fall av fem.

Användning

Yttriumföreningar ingår i specialglas och som lysämne i färg-TV-rör, där de ger upphov till rött ljus. Blandoxider med innehåll av yttrium används i högtemperatursupraledare och lasrar. Yttriumoxid har även använts i glödstrumpor.

Inom elektronikindustrin är yttrium en nödvändig komponent vid tillverkning av bildskärmar, lysdioder, lågenergilampor och fiberkabel. År 2015 beräknas den globala, årliga efterfrågan på yttrium motsvara 215 000 ton, och den största delen utvinns i Kina.

H-fraserH228, H250, H302+H312+H332
P-fraserP210, P222, P231, P280, P422, P240, P241, P370+P378a
Periodic Table Videos
http://www.periodicvideos.com/

38. Strontium (Sr)

37. Rubidium (Rb) <— 38. Strontium (Sr) —> 39. Yttrium (Y)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Strontium
https://en.wikipedia.org/wiki/Strontium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 87,62 u
Utseende: Silvervit

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 2.64 g/cm3
Densitet (vid smältpunkten): 2.375 g/cm3
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 1 050 K (769 °C)
Kokpunkt:1 655 K (1 384 °C)
Molvolym: 33,94
Smältvärme: 8,3 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 144 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 26.4 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 219 pm
Kovalent radie: 192 pm
van der Waalsradie: 249 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Kr] 5s2
e per skal: 2,8,18,8,2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: +1, +2
Oxider (basicitet): SrO (stark bas)
Elektronegativitet (Paulingskalan): 0,95

Diverse

Kristallstruktur: Kubisk ytcentrerad
Termisk expansion: 22.5 µm/(m⋅K) (at 25 °C)
Värmeledningsförmåga: 35.4 W/(m⋅K)
Elektrisk konduktivitet: 7,62·106 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet:
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: −92.0×10−6 cm3/mol (298 K)
Youngs modul: 15.7 GPa
Skjuvmodul: 6.03 GPa
Poissons konstant: 0.28
Mohs hårdhet: 1,5

Identifikation

CAS-nummer: 7440-24-6

Historia

Namnursprung: Efter mineralet strontianit, vilket själv är döpt efter Strontian, Skottland
Upptäckt : William Cruickshank (1787)
Första isolation: Humphry Davy (1808)

Isotoper

Iso­topFörekomstHalveringstid (t1/2)SönderfallSönderfallsprodukt
82Sr{syn}25.36 dε82Rb
83Sr{syn}1.35 dε
β+
γ
83Rb
83Rb
84Sr0.56%Stabil
85Sr{syn}64.84 dε
γ
85Rb
86Sr9.86%Stabil
87Sr7.00%Stabil
88Sr82.58%Stabil
89Sr{syn}50.52 dε
β
89Rb
89Y
90SrSpår28.90 yβ90Y

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_strontium


Strontium

Strontium är ett grundämne som är del av gruppen alkaliska jordartsmetaller och har atomnummer 38 och kemiskt tecken Sr. I ren form är den en mjuk och silvervit metall. Strontium är kraftigt kemiskt reaktivt och måste förvaras skyddat från luft och vatten, i till exempel fotogen. Isotopen strontium-90 förekommer i radioaktivt nedfall efter atombomber och i utbränt kärnbränsle, och har en halveringstid på 28 år. 90Sr är farlig då strontium på grund av sin kemiska likhet med kalcium lagras i skelettet.

Användning

Ett av de största användningsområdena för strontium är i glaset på katodstrålerör, eftersom röntgenstrålning kan bildas i bildröret. För att strålningen inte skall träffa den som tittar används strontium i glaset för att blockera röntgenstrålningen. Andra exempel på användningsområden för strontium är:

  • Vid produktion av permanentmagneter gjorda av järnoxid.
  • Strontium-titanoxid (SrTiO3) har ungefär samma brytningsindex som diamant och säljs därför som diamantimitation men är däremot mycket mjukare än diamant (6 i hårdhet på Mohs hårdhetsskala jämfört med diamants 10).
  • Strontium används i fyrverkerier för lila färg och inom pyroteknik för att få röd lågfärg.
  • Strontiumklorid (SrCl2) används i en del tandkrämer för känsliga tänder.

Förekomst och framställning

Strontium är ganska vanligt i jordskorpan, där det är det 15:e vanligaste grundämnet. Strontium finns dock aldrig som metall på jorden, men i salter som till exempel strontiumsulfat (SrSO4) och strontiumkarbonat (SrCO3). Man framställer strontium genom smältelektrolys av strontiumklorid (SrCl2):

Vid anoden: 2Cl → Cl2 + 2 e

Vid katoden: Sr2+ + 2 e → Sr

Historia

Namnet strontium kommer från den skotska byn Strontian, eftersom metallen upptäckts i malm från blygruvorna där. Redan 1790 upptäckte fysikerna Adair Crawford och William Cruickshank att malm från Strontian hade ovanliga egenskaper. Fysikern och mineralsamlaren Friedrich Gabriel Sulzer analyserade mineralet från Strontian tillsammans med Johann Friedrich Blumenbach och kallade det för strontianit. Metallen renframställdes 1808 av Humphry Davy genom elektrolys av en blandning av strontiumklorid och kvicksilver(II)oxid. Hope ändrade namnet till strontium.

Biologisk roll

Den stora kemiska likheten med kalcium gör att strontium förekommer parallellt med kalcium i flertalet biologiska sammanhang. Då strontiums förekomst är lägre blir halterna dock motsvarande låga. I skelettet är omkring 0,25 % av kalciumet ersatt med strontium. Om födan kommer från platser med högre halt av strontium i jorden blir andelen större, utan att detta har några påtagliga hälsoeffekter. Flertalet strontiumföreningar är, i likhet med kalciums, ogiftiga.

H-fraserH260, H315
P-fraserP223, P231 + P232, P370 + P378, P422
Periodic Table Videos
http://www.periodicvideos.com/

37. Rubidium (Rb)

36. Krypton (Kr) <— 37. Rubidium (Rb) —> 38. Strontium (Sr)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Rubidium
https://en.wikipedia.org/wiki/Rubidium

Generella egenskaper

Relativ atommassa:
Utseende:

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 1.532 g/cm3
Densitet (vid smältpunkten): 1.46 g/cm3
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 312,46 K (39 °C)
Kokpunkt: 961 K (688 °C)
Trippelpunkt :312.41 K, ​? kPa
Kritisk punkt: 2093 K, 16 MPa (extrapolated)
Molvolym: 5576 × 10-6 m3/mol
Smältvärme: 2,192 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 72,216 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 31.060 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 235 (265) pm
Kovalent radie: 211 pm
van der Waalsradie: 44 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Kr] 5s1
e per skal: 2,8,18,8,1

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: −1, +1
Oxider (basicitet): Rb2O (stark bas)
Elektronegativitet (Paulingskalan):
Elektronegativitet (Allenskalan):
Normalpotential:

Diverse

Kristallstruktur: Kubisk rymdcentrerad
Ljudhastighet: 1300 m/s
Termisk expansion:
Värmeexpansion: 90 µm/(m⋅K) (at r.t.)
Värmeledningsförmåga: 58.2 W/(m⋅K)
Elektrisk konduktivitet: 7,79·106 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: 128 nΩ⋅m (at 20 °C)
Magnetism: Svagt paramagnetiskt
Magnetisk susceptibilitet: +17.0×10−6 cm3/mol (303 K)
Youngs modul: 2.4 GPa
Skjuvmodul:
Kompressionsmodul:
Bulks modul: 2.5 GPa
Mohs hårdhet: 0,82
Brinells hårdhet: 0.216 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7440-17-7

Historia

Upptäckt: Robert Bunsen and Gustav Kirchhoff (1861)
Isolerat: George de Hevesy

Isotoper

Iso­topFörekomstHalveringstid (t1/2)SönderfallSönderfallsprodukt
83Rb{syn}86.2 dε
γ
83Kr
84Rb{syn}32.9 dε
β+
γ
84Kr
84Kr
84Sr
85Rb72.17%Stabil
86Rb{syn}18.7 dβ
γ
86Sr
87Rb27.83%4.88×1010 yβ87Sr

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_rubidium

Rubidium

Rubidium är ett grundämne som tillhör gruppen alkalimetaller.

Historia

Rubidium upptäcktes första gången av Robert Bunsen och Gustav Kirchhoff i Heidelberg 1861 genom att använda spektroskopi. På grund av de ljusa röda linjerna i strålningen valde de ett latinskt namn, rubidus, som har betydelsen mörkröd. Bunsen var även den förste att framställa metalliskt rubidium, vilket han gjorde genom reduktion av rubidiumklorid med kalium.

Användning

Rubidium utnyttjas framför allt i oscillatorer till atomur (rubidiumbaserade oscillatorer är avsevärt billigare än cesiumbaserade men inte fullt så stabila) och vid datering av meteoriter. Rubidiumhalider har haft medicinsk användning mot depressioner och rubidiumklorid används som oktantalshöjare i bensin.

Förekomst och framställning

Rubidium är inte särskilt sällsynt men brukar sällan bilda egna mineral utan följer oftast kaliummineral. Man vet att ca 25 procent av alla rubidiumatomer är den radioaktiva isotopen 87Rb. Denna isotop, som har en halveringstid på 47 miljarder år, sönderfaller i 87Sr och all 87Sr i universum har tillkommit på detta sätt. Eftersom solsystemet är mycket yngre finns det mesta 87Rb kvar. När en meteorit bildas stängs 87Rb in och det 87Sr som bildas likaså. Förhållandet mellan mängderna av de båda isotoperna ger således ett mått på meteoritens ålder.

Med halogenider bildar rubidium salterna rubidiumfluorid, rubidiumklorid och så vidare.

Metallen kan framställas genom reduktion av rubidiumklorid med kalcium under reducerat tryck vid ca 750 °C

H-fraserH260, H314
EUH-fraserEUH014
P-fraserP223, P231+P232, P280, P305+P351+P338, P370+P378, P422
Periodic Table Videos
http://www.periodicvideos.com/

36. Krypton (Kr)

35. Brom (Br) <— 36. Krypton (Kr) —> 37. Rubidium (Rb)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Krypton
https://en.wikipedia.org/wiki/Krypton

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 83,798 u
Utseende: Färglös i gasform

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 3.749 g/L
Densitet (vid smältpunkten): 2.413 g/cm3
Aggregationstillstånd: Gas
Smältpunkt: 115,79 K (-157,42 °C)
Kokpunkt: 119,93 K (-153,22 °C)
Trippelpunkt: 115.775 K, ​73.53 kPa
Molvolym: 27,99 × 10-6 m3/mol
Smältvärme: 1,638 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 9,029 kJ/mol
Molär värmekapacitet:

Atomära egenskaper

Atomradie: inga data (88) pm
Kovalent radie: 110 pm
van der Waalsradie: 202 pm
Elektronaffinitet:
Arbetsfunktion:

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Ar] 3d10 4s2 4p6
e per skal: 2, 8, 18, 8

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: 0, +1, +2
Elektronegativitet (Paulingskalan): 3,00

Diverse

Kristallstruktur: Kubisk tätpackning (ccp)
Ljudhastighet: 1120 m/s
Värmeledningsförmåga: 9.43×10−3  W/(m⋅K)
Magnetism: Diamagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: −28.8×10−6 cm3/mol (298 K)

Identifikation

CAS-nummer: 7439-90-9

Historia

Upptäckt och första isolation: William Ramsay and Morris Travers (1898)

Isotoper

Iso­topFörekomstHalveringstid (t1/2)SönderfallSönderfallsprodukt
78Kr0.36%9.2×1021 y
εε78Se
79Kr{syn}35 hε
γ
79Br
80Kr2.29%Stabil
81KrSpår2.3×105 yε
γ
81Br
82Kr11.59%Stabil
83Kr11.50%Stabil
84Kr56.99%Stabil
85Kr{syn}11 yβ85Rb
86Kr17.28%Stabil

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_krypton


Krypton

Krypton är ett icke-metalliskt grundämne som har atomnummer 36 och kemiskt tecken Kr. Krypton är en ädelgas som är relativt sällsynt i jordens atmosfär. Krypton är precis som de andra ädelgaserna ovillig att bilda kemiska föreningar med andra ämnen men kan reagera med fluor och bilda instabila fluorider.

Historia

Krypton upptäcktes 1898 av de två forskarna Morris William Travers och William Ramsay. De försökte upptäcka den ädelgas som fanns mellan helium och argon genom att utgå från en liter flytande luft där det mesta av kvävet och syret fick avdunsta och sedan befriades gasen från restsyre och restkväve med glödande koppar och magnesium. När de sedan undersökte gasens spektrum, fann de en skarp grön linje och en gul-grön linje. De döpte gasen till krypton efter ett grekiskt ord som betyder ”gömd”.

Men när de bestämde gasens atomvikt, var den 84 och inte cirka 20, som de trodde den skulle vara. Detta innebar att gasen hörde hemma efter argon i det periodiska systemet. Den gas forskarna först trodde det var, med atomvikten cirka 20, hittades några veckor senare av samma forskare och döptes till neon.

Förekomst

Krypton är en ovanlig gas som förekommer till 0,0001 % eller 1 ppm i atmosfären.

ÄdelgasAndel i atmosfären
Neon0,00153 %
Argon0,934 %
Krypton0,0001 %
Xenon0,000005 %

Framställning

Krypton framställs som de flesta andra ädelgaser genom fraktionerad destillation av luft.

Användning

Ett kryptonfyllt glasrör lyser upp med hjälp av elektrisk ström och bildar förkortningen för krypton.

Krypton används i en del glödlampor då krypton har lägre värmeledningsförmåga än argon och ger glödtråden högre temperatur och ljusstyrka. Krypton används också i värmeisolerande fönster på grund av sin låga värmeledningsförmåga.

Kryptonfluorid-lasrar

I kryptonfluorid-lasrar tillförs en viss mängd energi till kryptongas blandad med fluorgas som då bildar en instabil fluorid. När energitillförseln upphör sönderfaller kryptonfluoriden och avger ultraviolett ljus.

H-fraserH280
P-fraserP403
Periodic Table Videos
http://www.periodicvideos.com/

35. Brom (Br)

34. Selen (Se) <— 35. Brom (Br) —> 36. Krypton (Kr)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Brom
https://en.wikipedia.org/wiki/Bromine

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 79,904
Utseende: Rödbrun ångande vätska

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 3.1028 g/cm3
Aggregationstillstånd: Flytande
Smältpunkt: 265,8 K (−7 °C)
Kokpunkt: 332 K (59 °C)
Trippelpunkt: 265,90 K, ​5,8 kPa
Molvolym: 19,78 × 10−6 m3/mol
Smältvärme: 5,286 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 15,438 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 75,69 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 115 (94) pm
Kovalent radie: 114 pm
van der Waalsradie: 185 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Ar] 3d10 4s2 4p5
e per skal: 2, 8, 18, 7

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: −1, +1, +3, +4, +5, +7
Oxider (basicitet): Starkt sur
Elektronegativitet (Paulingskalan): 2,96

Diverse

Kristallstruktur: Ortorombisk
Ljudhastighet: 206 m/s (at 20 °C)
Värmeledningsförmåga: 0,122 W/(m⋅K)
Elektrisk resistivitet: 7.8×1010 Ω⋅m (at 20 °C)
Magnetism: Diamagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: −56.4×10−6 cm3/mol

Identifikation

CAS-nummer: 7726-95-6

Historia

Namnursprung:
Förutsägelse:
Upptäckt och första isolation:

Isotoper

Iso­topFörekomstHalveringstid (t1/2)SönderfallSönderfallsprodukt
79Br51%Stabil
81Br49%Stabil

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_bromine


Brom

Brom (latinskt namn, bromum) är ett icke-metalliskt grundämne som tillhör gruppen halogener.

Historia

Brom upptäcktes 1826 av fransmannen Antoine Jérôme Balard i moderluten från havssaltstillverkning. Bromets existens verifierades av Gay-Lussac och Thénard, samt Vauquelin. Gay-Lussac föreslog namnet brom, som hämtats från grekiskans bronos, stank, och syftar på bromets starka lukt. Oberoende av Barnard utvanns brom vid samma tid av tyskarna Carl Jacob Löwig och Justus von Liebig.

Egenskaper

Vid standardtryck och -temperatur är brom en mörk rödbrun frätande vätska, som avger giftiga ångor med obehaglig lukt. Brom löst i vatten kallat bromvatten är ett reagens på omättade kolväten. De reagerar och bryter sina dubbelbindningar och binder in bromatomerna och det brunfärgade bromvattnet förlorar färgen.

Användningsområde

Flamskyddsmedel

Brom används som komponent i en mängd olika sammansättningar flamskyddsmedel som gemensamt kallas bromerade flamskyddsmedel. De används för att förhindra brand och i nästa steg fördröja och minimera spridningen av brandförloppet och är vanligt förekommande i fordonsinredning samt elektronisk utrustning som datorer, tv-apparater och kontorsmaskiner. Bromerade flamskyddsmedel är skadliga för miljö och hälsa.[2]

Fotopapper

Brom i förening med silver, silverbromid (AgBr), används tack vare sin ljuskänslighet vid tillverkning av fotopapper.

Medicin

Från 1850-talet och till början av 1900-talet var alkalibromider, särskilt kaliumbromid, vanligt använda inom sjukvården på grund av sin sedativa verkan. På grund av bromidens toxicitet och bieffekter, som kallas bromism, upphörde användningen. I vissa länder förekommer fortfarande en begränsad användning av kaliumbromid i kombination med fenobarbital mot epilepsi, och ämnet förekommer även inom veterinärmedicinen.

Farliga egenskaper

Brom orsakar vid hudkontakt frätskador som kan bli djupa och svårläkta. Förtäring eller inandning orsakar förgiftning som kan vara livshotande.

H-fraserH303, H314, H330, H400
P-fraserP260, P273, P280, P284, P305 + P351 + P338, P310
Periodic Table Videos
http://www.periodicvideos.com/