76. Osmium (Os) <— 77. Iridium (Os) —> 78. Platina (Pt)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Iridium
https://en.wikipedia.org/wiki/Iridium

75. Rhenium (Re) <— 76. Osmium (Os) —> 77. Iridium (Ir)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Osmium
https://en.wikipedia.org/wiki/Osmium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 190,23 u
Utseende: Blåaktigt grå

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 22.59 g/cm³
Densitet (vid smältpunkten): 20 g/cm³
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 3 306 K (3 033 °C)
Kokpunkt: 5 285 K (5 012 °C)
Molvolym: 8,42 × 10^-6 m³/mol
Smältvärme: 31,8 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 627,6 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 24.7 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 130 (185) pm
Kovalent radie: 128 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Xe] 4f¹⁴ 5d⁶ 6s²
e⁻ per skal: 2, 8, 18, 32, 14, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: −4, −2, −1, 0, +1, +2, +3, +4, +5, +6, +7, +8
Oxider (basicitet): Svag syra

Diverse

Kristallstruktur: Hexagonal
Ljudhastighet: 4 950 m/s
Termisk expansion: 5.1 µm/(m⋅K) (at 25 °C)
Värmeledningsförmåga: 87.6 W/(m⋅K)
Elektrisk konduktivitet: 10,9 × 10⁶ A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: 81.2 nΩ⋅m (at 0 °C)
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: 11×10⁻⁶ cm³/mol
Skjuvmodul: 222 GPa
Bulks modul: 462 GPa
Poissons konstant: 0.25
Mohs hårdhet: 7
Vickers hårdhet: 300 MPa
Brinells hårdhet: 293 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7440-04-2

Historia

Upptäckt och första isolation: Smithson Tennant (1803)

Isotoper

Iso­top	Förekomst	Halveringstid (t1/2)	Sönderfall	Sönderfallsprodukt
184Os	0.02%	Stabil
185Os	{syn}	93.6 d	ε	185Re
186Os	1.59%	2.0×1015 y	α	182W
187Os	1.96%	Stabil
188Os	13.24%	Stabil
189Os	16.15%	Stabil
190Os	26.26%	Stabil
191Os	{syn}	15.4 d	β−	191Ir
192Os	40.78%	Stabil
193Os	{syn}	30.11 d	β−	193Ir
194Os	{syn}	6 y	β−	194Ir

---

Osmium

Osmium är ett metalliskt grundämne som tillhör gruppen tunga platinametaller. Det används som katalysator och i legeringar. Ämnet upptäcktes 1804 av den engelske kemisten Tennant.

Egenskaper och användning

Osmium har den högsta naturliga densiteten av alla grundämnen. Osmium är en spröd, extremt hård, blågrå metall. Bland annat på grund av sin stora hårdhet används metallen inom tekniken till exempelvis reservoarpennor och nålar för tonhuvud samt som katalysatorer och lageraxlar.

Osmium har fått sitt namn från grekiskans osmí som betyder ”lukt”. När osmium reagerar med syre i luften bildas osmiumtetroxid OsO₄, som är giftig, illaluktande och frätande.

Förekomst

Osmium är sällsynt förekommande i naturen, men kan hittas naturligt legerat med iridium (s.k. iridosmium eller osmiridium) i flodsandsavlagringar i bl. a. Sydafrika, Uralregionen och Nordamerika.

Historia

År 1804 upptäckte en vetenskapsman i London, Smithson Tennant, grundämnet osmium.

H-fraser	H228, H315, H318, H335
P-fraser	P210, P261, P280, P305 + P351 + P338

74. Wolfram (W) <— 75. Rhenium (Re) —> 76. Osmium (Os)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Rhenium
https://en.wikipedia.org/wiki/Rhenium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 186,21 u
Utseende: Gråaktigt vit

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur):
Densitet (vid smältpunkten):
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 3 459 K (3 186 °C)
Kokpunkt: 5 869 K (5 596 °C)
Molvolym: 8,86 × 10^-6 m³/mol
Smältvärme: 33,2 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 715 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 25.48 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 135 (188) pm
Kovalent radie: 159 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Xe] 4f¹⁴ 5d⁵ 6s²
e⁻ per skal: 2, 8, 18, 32, 13, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: −3, −1, 0, +1, +2, +3, +4, +5, +6, +7
Oxider (basicitet): Svag syra
Elektronegativitet (Paulingskalan): 1.9

Diverse

Kristallstruktur: Hexagonal
Ljudhastighet: 4700 m/s
Termisk expansion: 6.2 µm/(m⋅K)
Värmeledningsförmåga: 48.0 W/(m⋅K)
Elektrisk konduktivitet: 5,42 × 10⁶ A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: 193 nΩ⋅m (at 20 °C)
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: +67.6×10⁻⁶ cm³/mol (293 K)
Youngs modul: 463 GPa
Skjuvmodul: 178 GPa
Bulks modul: 370 GPa
Poissons konstant: 0.30
Mohs hårdhet: 7
Vickers hårdhet: 1350–7850 MPa
Brinells hårdhet: 1320–2500 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7440-15-5

Historia

Namnursprung: Efter floden Rhine (German: Rhein)
Upptäckt: Walter Noddack, Ida Noddack, Otto Berg (1925)
Första isolation: Walter Noddack, Ida Noddack (1928)

Isotoper

Iso­top	Förekomst	Halveringstid (t1/2)	Sönderfall	Sönderfallsprodukt
185Re	37.4%	Stabil
187Re	62.6%	4.12×1010 y	β−	187Os

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_rhenium

---

Rhenium

Rhenium är ett metalliskt grundämne som har kemiskt tecken Re och atomnumret 75. Rhenium är ganska sällsynt men erhålls ur slaggprodukter från molybden-framställning.

Egenskaper

Rent rhenium är en hård, ljusgrå, glänsande metall som liknar platina. I kompaktform angrips den av luftens syre först vid temperaturer över 1 000 °C. I finfördelad form oxideras den redan vid rumstemperatur i luft.

Rhenium har den näst högsta kokpunkten (5 627 °C) av alla grundämnen efter volfram (5 927 °C). Rhenium har även den tredje högsta smältpunkten (3 186 °C) efter kol (3 422 °C) och volfram (3 407°C).

Historia

Walter Noddack och Ida Tacke (blivande makarna Noddack) började år 1922 leta efter grundämnena nummer 43 (teknetium) och 75 (rhenium). Makarna Noddack utvann 1 mg oxid av det de trodde var grundämne nummer 75 ur platinamalm, och genom röntgenemissionspektroskopi hittade man linjer som tillhörde grundämne nummer 75. Sedan offentliggjorde makarna Noddack upptäckten av grundämne nummer 75 och kallade det rhenium efter floden Rhen. År 1929 upptäckte man att rhenium fanns i en halt av 2–4 mg per kg i molybdenglans och kunde därför utvinnas ur slaggprodukter vid molybdenframställning.

Användning

Det produceras cirka 20 ton rhenium per år (1995). Så stor mängd förbrukas dock inte varför en stor del av produktionen läggs i lager.

Rhenium används tillsammans med platina som katalysator i bilar för att bli av med kväveoxider, kolmonoxid och aromatiska kolväten från avgaserna. Rhenium används även i legeringar med nickel som används i jetmotorer. På grund av sin temperaturbeständighet, elasticitet och mekaniska hållfasthet används den också i termoelement, elektronrör, elektriska kontakter, glödtrådar m. m.

Förekomst

Rhenium finns i en medelhalt i jordskorpan av 4×10^-4 ppm och i haven av 4×10^-6. Rhenium förekommer mest tillsammans med molybden men även i platinamalm, columbit och gadolinit.

Framställning

Rhenium framställs ur molybdenglans genom rostning av sulfiderna då molybden(VI)oxid (MoO₃) och rhenium(VII)oxid (Re₂O₇) bildas. Sedan hettas oxidblandningen upp till 625 °C och sedan avgår rheniumoxiden som ånga och samlas upp.

H-fraser	H228
P-fraser	P210, P240, P241, P280, P370 + P378